Erika Schwerin

Att köra i vänstertrafik var lättare än jag trodde, även om det gäller att koncentrera sig. Men jag är stolt över min insats. Likaså körde mamma bra och vi har inte haft några större problem förutom att vi båda lider av bristande kunskaper i kartläsning. Skillnaden mellan Sverige och Sydafrika är att skyltarna inte är lika tätt placerade här som hemma. Vi såg skylten mot Pilanesberg och körde av. Sen körde vi och körde och efter ett tag trodde vi att vi hade antingen missat någon avfart eller att vi var på fel väg eftersom det kom inget Pilanesberg eller en ny skylt om det. Konsekvensen blev att vi vände. Läxan vi har lärt oss är att man får ha is i magen och lite tålamod. Till slut når man sin destination. Hemma är det ju skyltar oftare och med angiven distans till målet, men inte i Sydafrika.

Safarin var helt okej, helt klart mindre häftig än den i Tanzania som hela familjen Schwerin var på, för 10 år sedan. I Tanzania såg vi hjordar av djur, man kunde titta åt höger och se 300 zebror, sen titta åt vänster och se 200 gnuer. Här i Sydafrika var det 7 zebror till höger och 2 giraffer till vänster en kilometer längre fram. Vi lyckades bara se ett lejon jämfört med ett 10-tal inklusive lejonungar i Tanzania. Av denna anledning blev jag en aningen uttråkad då jag vill ha mer action. Så för er som vill åka på safari så rekommenderar jag helt klart Tanzania före Sydafrika. Men nu har jag upplevt en annan sorts safari. Landskapet skiljde sig enormt. Tanzania har en savann, en stor öppen äng kan man säga, där man har klar sikt. I Pilanesberg var det böljande berg och mycket buskage så vyn blev begränsad.

Vi flög till Kapstaden och körde sen till Stellenbosch. Stellenbosch är en liten håla som är mest känd för sina vingårdar. Vi åt på en av Sydafrikas topp tio bästa restauranger, Terroir. Vi valde att äta springbok (vet ej den svenska betydelsen, men är väldigt lik en impala) som vi hade sett tidigare på safarin. Vi var helt överens med lejonen, springboks är utsökta. Köttet var så mjukt att kniven gled igenom. Det var helt klart en av de bästa måltider jag har ätit. Vinet var gårdens lokala och smakade mycket bra. Vinerna "Foot of Africa" och "Kleine Zalze" som säljs på Systembolaget kommer från just den vingården.

Följande dag åkte vi ut till olika vingårdar för vinprovning. Vi fick lära oss allt möjligt om druvorna, färg, doft och smak. Mamma och jag hade även en vinprovning kombinerad med chokladprovning, helt klart en utsökt kombination! Vi fick en liten tur runt gården och fick se tankarna och tunnarna där de producerade vinet. Att börja en måndagsmorgon med vin och choklad tillhör inte vardagen, men det var alldeles ljuvligt. Efter två dagars smuttande av vin här och där så körde vi mot Kapstaden.

Kapstaden är något helt annat än Johannesburg. För det första så kryllar det var vita personer, därmed mer rikedom, därmed är allt dyrare och mer turistaktigt. För mig så var Kapstaden en underbar semesterort, men inte "Afrika". Johannesburg är det riktiga Afrika tycker jag, då det speglar mer den riktiga verkligheten.

Vi åt god mat, snabb och bra service (jämfört med Jozie). Vi hade otroligt flyt med vädret som matchade varje aktivitet vi gjorde. De sista dagarna var dock tunga, solen stekte som aldrig förr och inte en enda vindpust. Vi låg på stranden och bad om en ynka bris. Till slut gick jag ner mot havet (atlanten) för att se om det verkligen är så kallt som alla hade varnat mig för. Brrr, mina fötter domnade av, det gick inte att bada trots man svettades ihjäl, och då vill jag tillägga att jag inte är en badkruka överhuvudtaget. Så det blev ett parasoll istället! Jag satt mest klistrad framför Stieg Larssons bok "Män som hatar kvinnor" som mamma hade tagit med sig till mig. Hann läsa ut boken på semestern, vilken bra bok, Lisbeth alltså, vilken tjej haha. Alla verkar prata om boken eller filmen där hemma, så tänkte det var bäst jag höll mig uppdaterad.

Vi besökte Table Mountain, som är ett berg format som ett bord. Det var en fantastisk utsikt. Vi har även kört ner till Cape point och Godahoppsudden, också fin utsikt, men det var nog mest intressant just för historikens skull. Vi besökte ett diamantsliperi och fick se hur de för hand slipar diamanterna och fick lära oss lite mer om det, väldigt intressant, det blev inga inköp dock hehe.

Vi tog en båtutflykt till Robben Island och fick se Nelson Mandelas cell. Vår guide hade en otrolig brytning och var svår att förstå. Vi hade nog förväntat oss lite mer, men det var ändå intressant att se. Tidigare på dagen hade vi kört runt i kåkstäderna. Jag har ju varit i Soweto som ligger i Joburg som tydligen är den största av dem alla i Sydafrika. Men jag fick mer utav denna turen som även upplevdes som ett större område. Det största området hette Khayelitsha med ca 1 miljon invånare. Deras bostäder kallas ibland för Chicken houses. Dessa människor lever i misär, otroligt sorgligt att se. Vi stannade till på ett dagis, det kryllades av små barn. De började sjunga och kalla på oss så fort de såg oss. De sprang fram till oss och mer eller mindre attackerade oss med kramar och kände på håret och annat.  Jag är inte så jätteförtjust i barn i den åldern, men blev alldeles salig när jag kramade barnen. Sen blev jag lite rörd när man inser hur de här barnen bor och lever. Det är inte lätt. Jag ville ta med mig alla hem.

Resan var lyckad och underbar, väldigt mysigt att få träffa mamma lite. Mindre kul att säga hejdå på flygplatsen, har blivit känsligare på den punkten. Undra om det kan ha med åldern att göra?

Nu är jag tillbaka i Johannesburg, jag har hela nästa vecka ledigt från skolan. Vi får se om vi hittar på något, det är bara Adam och jag hemma nu, men några kommer på tisdag.