Erika Schwerin

Livet är verkligen underbart här, jag absolut älskar Mexico, det är ett land jag kan tänka mig att bo i. (Bli nu inte oroliga familjen, jag kommer hem). Vi lever som om vi är på semester. Häromdagen gick vi till poolen och stekte. Sen gick jag och Matilda till ”Super salads” som är en restaurang med underbart goda sallader som ligger på campus. Bikinin var fortfarande lite blöt och det blev våta avtryck på kläderna, så där gick vi, blöta i håret, osminkade, blöta kläder, in på restaurangen och åt där alla andra mexare satt och pluggade och var allmänt seriösa i anständiga kläder. De tittar verkligen på oss som om de tänker att vi är på semester. Men det är vi ju på sätt och vis.

Trots att det är ganska billigt här så går pengarna snabbt. Okej det har blivit lite shopping, 6 klänningar och en blus, men det var väldigt prisvärda saker.

Igår var vi på en Brasiliansk restaurang i området Vas Concelos. Det var Rodrigo som tog oss dit. Rodrigo är hopplöst förälskad i Sverige och svenskar. Han har till och med lärt sig svenska på egen hand, ganska imponerande. Vi åt fantastisk mat, det var köttbuffé. Det kom servitörer med jämna mellanrum med stora köttstycken på stora grillspett och skar bitar till oss. Det var alla möjliga köttbitar, korv och kyckling, provade även kycklinghjärta, det smakade helt okej men jag gillade inte konsistensen så mycket. Som tillbehör fick vi ta från en stor salladsbuffé som erbjöd allt möjligt. Det blev många vinflaskor därtill.

Jag blev mätt ganska snabbt men ville samtidigt prova alla bitar. Mot slutet så skulle jag säga att jag bara ville ha en liten bit till. Rodrigo hade precis sagt till mig hur jag säger det på spanska, men när jag skulle säga det så blev det en annan variant och jag sa ”jag vill ha en puss” som är ganska likt det jag skulle säga på spanska. Servitören bara skrattade åt mig och jag förstod ju först inte varför, men Rodrigo förklarade för mig. Ja tokigt kan det bli ibland, men alla mexare blir alltid glada när man åtminstone försöker prata spanska.

Som idag skulle Matilda köpa blekningsmedel för tänderna och gick fram till kassörskan, pekade på sina tänder och sa ”blaancooo” (vit), som jag skrattade, vi låter ju så dumma. Men hon hajade och visade oss vart det fanns.

Efter den brasilianska restaurangen drog vi vidare till en nattklubb. Där spelade ett live band (ganska vanligt på nattklubbarna här). Vi tre svenska tjejer stod på andra våningen där vi hade utkik över bandet och sångaren tittar på oss och verkligen sjunger för oss. Och det var inte en sån inbillning då man tror att sångaren bara tittar på en själv för det var bara vi där vid räcket och man såg verkligen hur hans huvud vinklade uppåt. Senare under kvällen stod vid sidan om bandet och de vände sig mot oss då med, helt sjukt. Det blev ytterligare ett ställe och vi kom inte hem förrän sex på morgonen, sov till tre på eftermiddagen så dagen har varit ganska slapp idag.

 Vi får väldigt mycket uppmärksamhet vart vi än går, hur vi än ser ut. Bilar saktar alltid in och tutar konstant när de ser oss. Fast taxibilarna tutar på alla för att ragga kunder. Mexikanerna är otroligt snälla och genuina människor. De ställer verkligen upp och är otroligt gästvänliga och trevliga. Man kan inget annat än att älska dem. Speciellt killarna är äkta gentlemän, men det verkar finnas överallt förutom just i Sverige. De är även väldigt beskyddande av sina flickvänner och gör allt de säger, en otrolig makt har tjejerna på sina pojkvänner. Ganska kul att se.

Jag har haft min första riktiga spanska konversation, blev riktigt stolt över att jag klarade att svara. Det var väldigt enkla saker, hon frågade vart en viss sal fanns på skolan och jag svarade och sen undrade hon om vart kontoret låg, det visste jag visserligen inte så jag svarade ”jag vet inte”. Kändes bra! Mitt mål är att lära mig två nya ord varje dag, det har jag visserligen inte gjort idag, ska kanske kolla upp lite.

 Vi har även köpt biljetter till Kings of Leon som spelar här i Monterrey den 24 oktober, ska bli skitkul! Vi ville ha biljetter till The Killers med, men den konserten är helt slutsåld.

försöker ladda upp bilder men det går sådär..

Hasta Luego!

I veckan så fick Jens och Micke för sig att håret skulle väck. Det var efter några öl som de tog detta beslut. Jag och Evelina assisterade. Micke var först ut, han hade ganska långt hår så det tog sin lilla tid, men resultatet blev super. Sen var det Jens tur, han hade suttit och väntat på att Micke skulle bli klar och hade hunnit få i sig ytterligare några öl och var ganska rund under fötterna vid det här laget. Tråkigt nog så dog rakapparaten efter vi hade börjat snagga på framsidan av huvudet, det såg riktigt kul ut. Jens hade också en drös med hår och det blev för mycket för rakapparaten. Så jag gick upp och hämtade en nagelsax och började klippa Jens. Det var roligt för jag kunde klippa hur fult som helst eftersom det ändå skulle av sen. När jag var klar så hade han ca 1,5 cm hår som var väldigt ojämnt. Resten fick Jens ta på morgonen därpå då rakapparaten var fulladdad. Min karriär som hårfrisörska var varken lyckad eller långvarig!

I söndags kl 05.00 bar det av till Matacanes för en heldag. Matacanes är en "canyon", fullt med vattenfall, grottor etc. Efter någon timmes resa var vi framme någonstans i "middle-of-nowhere". Vi fick på oss våtdräkt, hjälm, säkerhetslinor och flytväst. Efter det fick vi åka i en öppen lastbil, liknande safaribil i cirka en timme. Det var skumpig och smal väg upp till berget. Naturen påminde mycket om Lesotho (där jag var i maj) men klimatet var annorlunda.
Här är vi på väg en tidig söndagsmorgon!
Fr v. Micke, Jens, jag och lite mexare


Soluppgången!


Efter den skumpiga bilfärden där vi alla far och flög åt alla håll och kanter så fick vi promenera en bit. Sen började det...första hoppet. Jag var hela tiden nervös då jag aldrig ens har gillat att hoppa från trampoliner och nu hade jag ca 30 hopp framför mig varav det högsta var på 12 meter. Det första var ca 2 meter och var inga större problem. Vattnet var svalkande och otroligt rent och vackert. Där vattnet droppade längs med berget gick att dricka och smakade ljuvligt friskt.

Nästa moment var abseiling, alltså att fira ner sig från ett berg. Detta hade jag också gjort i Lesotho, då på 204 meter, här var det 30 meter så kändes som en piece of cake. Jag blev nog lite för kaxig och tappade fotfästet och snurrade runt lite, men inga skador eller så.

Jag och Matilda fullt utrustade!


Vi gjorde ytterligare en nedfirning som var lite kortare fast det var ner i en grotta, sjukt häftigt.

Mitt hjärta pumpade på ganska snabbt inför varje hopp. Jag tyckte det var skitkul men samtidigt jobbigt, var så orolig över att jag skulle landa fel, typ hoppa in i bergskanten och skrapa upp hela kroppen eller något. Vissa hopp var ganska smala, alltså man hoppade ner från en bergsklippa i en ravin sen 3 meter på andra sidan var det andra berget. Ibland kanade vi ner på vissa vattenfall, vi la oss på rygg och åkte ner, hur kul som helst. Ibland var det sånt tryck från vattenfallet att det tog några sekunder att ta sig upp till ytan efter "rutschkanan". Ett hopp bestod av att hoppa ner i en grotta där det var kolsvart. Vi såg verkligen ingenting, så det var som att hoppa ut i intet. Det enda man såg var lite vitt skum från vattenfallet, vi fick instruktioner om att hoppa bortom det. Hoppet var nog bara 3-4 meter så det var inte så farligt. Efter det hoppet så simmade vi inne i grottan, otroligt häftigt. Allting var väldigt vackert. Sen kom vi till 8 meters hoppet. När man väl ser det nerifrån så ser det inte så farligt ut, men när man väl står däruppe och tittar ner, då ökar pulsen något. Det viktiga är att inte ge sig tid åt att tveka, då blir det jobbigare. Det var en rutt vi hade, så det var inte direkt så man kunde låta bli att hoppa, ner måste man! Dessutom hade vi kö bakom oss så det gav en lite press. När jag väl hoppade så kändes det som en evighet innan jag var nere i vattnet, jag hann tänka på hur mycket som helst och funderade på om jag inte skulle känna vattnet snart. Sen kände jag det och det känns som en evighet innan man kommer upp till ytan igen. Men gud vilken härlig känsla! Efter det hoppet så närmade vi oss det högsta, 12 meters hoppet. Där fanns det ett alternativ att hoppa från 8 istället. Jag erkänner att jag tänkte ta det istället, men som Evelina sa "Du har ju betalat för detta nu Erika", och jag tyckte hon hade en poäng, så jag vek av mot 12an. Jag skakade lätt innan jag skulle hoppa och titta frågande på Matilda, 'varför utsätter vi oss för det här'? Hon skrattade och skakade på huvudet. Jag tvekade inte länge när jag stod däruppe då jag hade vetskapen om att jag klarade 8an så kände jag mig lite bättre till mods. Jag hoppade med armarna i kors vilande på mina axlar och fötterna omlott. På 8an så korsade jag inte fötterna och precis när jag kom i vattnet så drogs benen isär med en kraft, det gjorde inte ont eller så men lite obehagligt. Jag nöp även min näsa så jag inte skulle få in 10 liter vatten, samma sak hände när jag kom i vattnet, fast inte med benen utan handen bara slets bort från min näsa av all kraft.

Guiderna pekar vilken riktning man ska hoppa, tar man en annan riktning så kan det sluta i katastrof. 12an var härlig när man väl var i luften ;) Men även känslan då kroppen plumsar i vattnet.

Mot 19 tiden på kvällen var vi färdiga med äventyren, ni kan tro vi var trötta. Måndagen var horribel, vi alla hade ont överallt, nacke, armar, lår, mage, rumpa - you name it. Idag är det onsdag och träningsvärken känns fortfarande i benen. Dessutom har jag skrapsår på knäna samt blåmärken och myggbett.

Häromdagen skulle vi iväg på en marknad och titta lite på krimskrams. Vi skulle åka med en mexare, Ariel, som har tidigare studerat på JIBS i Jönköping. Vi hann köra ca 10 minuter för att sen få soppatorsk. Great. Vi körde in på en bensinstation, men deras pumpar var avstängda så vi kunde inte få någon bensin där. Vi stod ett bra tag där i värmen och svetten rann. Ariel ringde sin kusin och bad honom köpa bensin till oss. När vi väl fick bensinen så funkade bilen ändå inte, så tydligen var det något annat fel med. Det slutade med att vi fick ta taxi till marknaden. Jag köpte en sombrero, den kommer jag ha sjukt mycket användning av ;)

Marknaden låg långt ifrån stan och inte en enda taxi körde förbi när vi skulle bege oss hemåt. Vi fick helt enkelt ta lokalbussen, den var helt okej.

Vi var på ett stort Mojito Party som låg 30 min från skolan. Det var några grabbar som fyllde år och hade värsta festen. Det var precis vid en sjö, det låg jättevackert. Där fanns öppen bar, live musik, DJ och mat. Där var nog drygt 100 pers av det mexikanska societetsällskapet. Alla kunde engelska med, väldigt skönt! Vi hade superkul!

Dagarna går verkligen snabbt här och flyter in i varandra. Vi ligger vid poolen lite då och då och har det skönt. Jag och Matilda älskar solen och solar så fort vi får tillfälle. En vän till oss från Frankrike kommenterade detta och sa att vi svenskar (jag och Matilda) inte har hajat att solen kommer stanna här ett tag och inte 3 dagar som hemma i Sverige, för han tycker vi är alldeles stressiga när vi ser solen och vill sola, men solen är ju här varje dag. Jag antar att den svenska mentaliteten sitter i.

Maten här är ju mest tacos och burritos. Det är helt annorlunda från hemma, mycket godare men inte särskilt nyttigt. Jag har redan börjat tröttna på tacosen. Jag och Matilda freestylade häromdagen och gick till ett mexikanskt buffé ställe. Vi skulle prova allt! Vi råkade komma över ko-mage, vilket var något av det vidrigaste jag har smakat. Det gick inte att äta, det luktade illa, smakade illa, och såg illa ut. En mexikanska före oss i kön till maten tog det, så vi tänkte att vi skulle prova det med. Då såg det ut som en vanlig köttgryta. Men vi insåg ju ganska snabbt att det inte var det och frågade vad det var
.
ko magen

När vi var och handlade mat för några dagar sen så fick vi ett smakprov på någon röd sörja på en tacobit. Vi tyckte det smakade bra och köpte hem lite och la på våra tacos. Andra gången vi åt det så tyckte vi det smakade lite konstigt och rått. Så vi började läsa på förpackningen och fick slå upp lite ord. Det visade sig vara rå fläsk som man skulle koka innan man äter det. Vi slutade äta ganska abrupt och kände en lätt illamående känsla. Men vi har inte blivit sjuka så det var nog ingen större fara. Man kan ju undra över varför vi inte såg att det var rått, men det låg med någon röd sörja så man såg inte riktigt fläsket och det smakade bra.

Det är lite mañana här såklart men inget jämfört med Sydafrika. Så jag tycker allt går ganska snabbt här eftersom jag är mer van vid Sydafrikas tempo. Ibland klagar de andra på tempot och då har jag inte ens reflekterat över att det har gått sakta.  Skolan påminner mycket om högstadiet. Vi får läxor och vi är små klasser, vilket känns lite konstigt, det var längesen jag lämnade det. Nivån är ganska lätt däremot.

I Sydafrika drack vi bara vin, här dricker vi bara öl. Men igår var vi tjejer ute och åt på en lite finare restaurang och fick äntligen dricka lite vin, underbart!

Vi börjar lära känna fler och fler människor och är inbjudna till olika poolparty varje helg, vi vet inte vilket vi ska välja?! Vilka problem va.

Jag har varit hemma i en månad nu, eller ja hemma vet jag inte men det var åtminstone en månad sen jag lämnade mitt fotavtryck i Sydafrika.

Så fort jag klev av planet på Arlanda efter att ha suttit bredvid en stor snarkande man över hela Afrika upp till München, så andades jag in Sverige och kunde inte låta bli att le. Sverige, åh så underbart! Min väska kom snabbt och jag gick med raska steg mot utgången. Jag absolut älskar ögonblicket då jag kommer ut till ankomsthallen där jag möts av alla nyfikna blickar där alla hoppas på att nästa person som kommer ut är just den man väntar på. Jag fick syn på min underbara mamma och började småspringa mot henne. Jag släppte väskan och gav henne en bamsekram, det blev lite tårfyllda ögon från oss båda.

Värmen hade precis kommit till Stockholm och jag fick klä av mig lite lager. Väl hemma så blev det champagne och chokladdoppade jordgubbar, mums.

Följande dagar åkte jag, Anna och mamma till stranden och insög varenda liten solstråle, eller jag tog kanske de flesta då jag alltid blir brun i ett nafs.

Jönköping blev nästa stopp. Det kändes konstigt att vara tillbaka i min lägenhet, den luktade inte som den brukade, utan det luktade precis som den gjorde när jag skulle flytta in för första gången. Mamma och Anna hade följt med mig till Jönköping. Vi frossade i fisk och skaldjur på Piren, åh vad jag har saknat havets läckerheter! Några dagar senare åkte tjejerna hem och jag började ta itu med praktiska saker kring lägenheten. Men framförallt fick jag äntligen träffa Linnéa, Anna och Emma. Det var ett härligt återförenande.

Jag fick uppenbarligen inte nog av Linnéa då vi endast hann med en kort fika, så nästa destination blev hennes nya hemort, Göteborg. Vi gick genom stan och alla dess butiker och på kvällen blev det lite vin på Gothia Towers med den vackra vyn över staden.

Tillbaka till Jönköping där jag utförde mer praktiska saker kring lägenheten, men mest för att packa om väskan. Det blev Stockholm igen! Syrran och jag hade gett på oss att se Britney Spears konserten. Vi laddade upp i Annas lägenhet med två av hennes vänner. Konserten var en stor besvikelse, hon sjöng inte live!!! Anna och jag tittade på varandra, häpna och besvikna.

Under min vistelse hann mamma och jag även med att se "Män som hatar kvinnor" på bio vars bok jag har läst i våras och blev hooked.

Nästa destination var Malmö. Jag var där bara i två dagar då jag bodde hos nära vänner, nämligen familjen Skog. Det blev solning i Västra hamnen och en simtur i deras pool. Vi grillade och njöt av den korta tiden vi hade. Jag hann även med en lunch på Lilla Torg med min härliga vän Felicia. Sen var det dags för mig att åka till nästa ställe, närmare bestämt Berlin. Och vad skulle jag göra i Berlin? Jo där pluggade nämligen min underbara vän Emma som jag så gärna ville krama om innan det blir jul. Vi sysselsatte oss med lite sightseeing och tog igen förlorad tid. Lite fest blev det med såklart. Jag lämnade Emma i Berlin och flög tillbaka till Köpenhamn. Där tog jag tåget till Höör. Det blev många förseningar och en del väntan. Jag blev inpackad i ett tåg och stod och trängdes med andra semesterfirare. På lilla Höörs tågstation möttes jag av Pappa, Sasa och Maja. Vi körde mot Tjörnarp där min farmor har sitt hus. Där var mer eller mindre hela släkten, ända från Kiruna. Jag fick träffa mitt kusinbarn för första gången och hans mamma, mycket kära båda två. Det blev en kort visit för mig då alla andra hade varit där ett par timmar tidigare. Vi körde till Torekov på kvällen där vår segelbåt låg. Pappa, jag och Christina gjorde oss hemmastadda i "Mirage" som båten heter. Även om min säng där är hård så sov jag gott med havet "kluckandes" mot båten.

Morgonen därpå seglade vi till Varberg. Solen lyste med sin frånvaro men vi hade bra vindar och det gick riktigt snabbt. Christina och jag gjorde en relativt bra tilläggning trots premiären för sommaren. Väl i Varberg så utforskade vi dess fästning och såg bockstensmannen. Vi kände vi hade gjort det kulturella och kunde dra oss tillbaka till båten och äta god mat. Nästa hamn blev Långedrag där vi blev bjudna på ostbricka och vin av andra segelvänner från Limhamn.

Morgonen därpå packade jag väskan ytterligare än en gång och tog spårvagnen in till Göteborgs centralstation. Tåget gick mot Malmö. Mamma hade tidigare kört ner till Malmö för att besöka familj och vänner och mötte mig på centralstationen i Malmö. Hon tog emot mitt bagage och körde hem det till Familjen Skog och jag styrde in mot stan. Ingen tid att förlora! Jag mötte min gamla och goa barndomsvän Anja. Hon har varit i USA medan jag har varit i Sydafrika och vi försökte snabbt summera våra upplevelser.

De sista dagarna i Malmö hann jag med att träffa lite släkt och vänner där bland annat min kusin Petra och hennes familj i deras nya hus.

Väl tillbaka i Jönköping för att packa om väskan igen, nu för en lite längre resa - Mexico. Jag hann även med att storstäda, tvätta och lämna över lägenheten till en tjej som ska hyra den av mig under terminen.

Nu befinner jag mig på den sista anhalten innan Mexico, Stockholm. Annas pojkvän Alex från Canada är på besök och vi har träffat honom lite. Vi har även varit i Trosa och besökt farfar och hans sambo Birgitta, hur mysigt som helst.

Det blev en titt på Pride paraden med i centrala Stockholm, väldigt roande, Sverige är väl för härligt!?

Det är nu endast en dag kvar innan nästa äventyr, Monterrey i Mexico!

Låt oss se vad det har att erbjuda... :)