Erika Schwerin

Michael, vår tyska granne tränar kickboxning och brasiliansk jiujitsu två gånger i veckan. Anne och jag blev nyfikna på det och bestämde oss för att hänga med och träna i tisdags. Det var Anne och jag och 25 andra muskulösa män några lite större och några lite mindre. Vi fick mersmak och gick på det även på torsdagen. Vi har hittills fått lära oss olika försvar som kan vara användbara när en någon exempelvis våldtar en. Kan komma till hands. Sen är det även vanlig kickboxning. Som uppvärmning har vi olika saker varje gång. Sist sprang vi barfota utomhus i gräset, härlig känsla faktiskt!

I fredags begav vi oss mot Swaziland. Det är ett land, ett kungadöme som ligger inuti Sydafrika. De har en egen kung, egen valuta, egna lagar etc. Det är dock väldigt litet. Vi var ett gäng med blandade nationaliteter som tog lokaltrafiken till centralen. Sen därifrån en minibuss som körde oss hela vägen till Swaziland. Bilresan skulle ta ungefär 4,5 timme, men vid gränsen så fick vi lite problem. Maggie och Margaret från Island släpptes inte in i landet, för att de inte kände till landet Island och påstod att de behövde visum för att komma in. Vi alla andra från, Tyskland, Holland, Sydafrika kom in. Så vi stod och dividerade en bra stund med dem på immigration. Vi trodde det skulle gå (de är inte lika strikta här som i Sverige). Men damen vägrade. Så Noswe, en tjej som är ursprungligen från Swaziland som pluggar i Joburg som var med oss på resan började ringa runt. (Jag kommer ihåg hennes namn genom att tänka att hon inte är svensk, no-swe(dish), man får ha sina knep. Shaatuna som är Michaels tjej tänker jag på "hej tonfisk" shaa= tjaa vilket är samma som hej och tuna är tonfisk). I alla fall hon känner en kille som jobbar nära kungen, hans högra hand. Han till exempel provsmakar kungens mat först om ifall den är förgiftad, lite lustigt hehe. Efter många samtal och 2,5 timmar senare så hade vi en högt uppsatt minister i Swaziland på tråden. Vi räckte över telefonen till damen på immigration. Efter någon minut så var vi alla inne i landet. Tänk vad kontakter kan göra mycket! Utan Noswe hade det aldrig gått, då hade vi fått vända, i alla fall islänningarna. Så schemat blev lite förskjutet och det blev en sen kvällsmiddag som bestod av typisk afrikansk mat. Vi åt lamm, kyckling, pap (den vita deg-tjofräsen jag åt för några veckor sen som är gjord av mjöl å annat, ser ut som potatismos fast fastare och är egentligen ganska smaklös) pumpa och spenat fanns självklart också med på tallriken.

Swaziland var betydligt varmare än Joburg, vi hade 40 grader, lite väl varmt, väldigt bergigt landskap med vackra vyer. Människorna är betydligt vänligare och det är även ganska säkert och tryggt (det är visserligen allt jämfört med Joburg). Några gick ut på kvällen, jag och några andra deckade i sängen, efter en lång och svettig dag.

På lördagen körde vi mot "The cultural village" där vi fick se en dans och lyssna på sång av swazi-bor, väldigt vackert. Sen visade de oss runt i deras by, ganska liten och enkel. Sen körde vi mot en annan stad i andra delen av landet, tog 2,5 timme ungefär. Kungen skulle hålla tal så vi ville komma och titta och lyssna. Vi fick även träffa kungens högra hand som hade hjälpt islänningarna in i landet. Vi fick nöjet att sitta ganska nära kungen. Han ser ut som "kungen" i Madagaskar, det lilla djuret, kommer inte ihåg vad de heter. Kungen ser inte ut som ett djur men den hatten djuret har i filmen, något liknande hade han, jag tyckte det såg kul ut i alla fall. Kungens mor, drottningen började ceremonin med sång och gick runt och hälsade på sitt folk. Pressen var där och fotograferade oss, vi var ganska unika i folkmängden om man säger så.

När vi satt och lyssnade på kungen så var det någon annan som spanade in mig. En man ville ha mig till sin fru för 50 kor, som då går till mina föräldrar vilket motsvarar ungefär 200 000 SEK, så vad säger ni mamma och pappa?? Haha nä jag tackade för erbjudandet men avböjde. Något liknande erbjudande har jag aldrig fått. Kungens högra hand, Moaswel (hur nu det stavas) tog våra kameror och gick precis framför kungen och tog foton, då vi inte kunde gå ända fram. Sen var det tal om att vi skulle träffa honom, men han hade inte tid dessvärre, trist. Kungen har 13 fruar som alla kom dit i var sin lyxbil med livvakter. Kungens alla barn har även lyxbilar och har det ganska bra ställt, vilket gör vissa swazi-bor upprörda då deras skattepengar går till det. Den förra kungen hade 600 barn, när han dog så var det den yngsta sonen utan syskon som fick ärva tronen, vilket är den nuvarande kungen. Lite annorlunda till skillnad från hur det går till hemma.

På kvällen begav vi oss till en utomhus pool som var uppvärmd (hot spring kallar dem det). Den var ganska stor och den var nästan full när vi kom dit vid 23 på kvällen. Vi var 7 vita tjejer från Europa, detta var inte så bra. Poolen som bestod av mestadels killar blev alldeles till sig. De är inte vana vid vita, speciellt inte vid sådana här lokalställen och att vi var tjejer gjorde det ju inte bättre. Vi har en tendens att besöka många icke-turistställen eftersom vi är med afrikaner, vilket är kul men det har sina nackdelar med. Så fort vi kom i plurret så blev vi omringande, otroligt tätt dessutom. Killarna simmade under vattnet och tog på våra ben. Otroligt obehagligt. Vi försökte vara så nära våra egna killar som möjligt som fick beskydda oss. Men det gick inte, vart man än vände sig så hade man mörka ögon stirrandes på sig. Och vi talar riktigt nära, inte ens när man pratar med någon person står man så nära. Vi försökte simma undan och våra egna killar sa ifrån att de skulle backa undan. Efter en kvart lugnade det sig lite. Vi fick vara i ett hörn så Sunday hade lite mindre yta att hålla koll på. Men ett tag senare så hade folk blivit lite mer onyktra och det slutade med att de tafsade på oss tjejer mellan benen. Man kan undra hur de lyckas med det, men de är som fiskar, otroligt snabba, så fort man kände något och vände sig om så var de borta. Detta var droppen och vi gick upp ur poolen. Det var riktigt otäckt. Vi blev otroligt arga och skrek på dem. Vi mer eller mindre sprang till bilen och körde därifrån.

Vi åkte hem, lite skärrade fortfarande, men tog en dusch och gick ut på nattklubben. Där hade vi skoj och vi hade mer eller mindre förträngt vad som hade hänt tidigare.

Söndagen var det upp å hoppa för att åka hem, vi ville vara hemma innan det blev mörkt så vi kunde komma hem hela. Vi kom till buss stationen i Swaziland 11.30, vi fick vänta 2,5 timme i solen, i 40 graders värme på att bussen skulle åka. Bussen rymmer 18 personer och de lämnar inte förrän bussen var full och vi var först på plats, så det var bara att vänta in 13 personer till. Vi åkte inte hem hela gänget för islänningarna var tvungna att stanna en natt till, för de måste till ambassaden på måndag, eftersom de kom in i landet på lite annorlunda villkor. De timmarna vi fick vänta var nog de längsta på länge, till slut bar det iväg. Efter en skumpig väg så var vi väl hemma igen.

En händelserik helg!