Erika Schwerin

Adam och jag gjorde ett sista tappert försök att registrera oss i fredags, gick sådär. På onsdag ska vi till en av professorerna och fixa resten.

I fredags kväll åkte vi till en nattklubb som heter Manhattan. Riktigt bra var det, bra musik, schysst ställe, lite dyrare än andra men värt det. Vi hade så roligt att vi inte kom hem förrän klockan sex på morgonen. Därmed blev lördagen en lugn och stillsam dag och kvällen likaså med film och pizza.

Klockan 11 i morse hade vi bestämt med Kenny, vår taxi chaufför, att hämta oss för att visa oss Soweto. När vi hade stått ute och väntat till kl 12 gav vi upp. Kenny är bra men han är sydafrikan och därmed är inte tider så viktiga. Under tiden vi väntade hade jag ringt honom och sms:at utan framgång. Jag muttrade för mig själv att jag måste lära mig "the south african style" med tiderna. Ett par timmar senare ringde han och kunde hämta oss. Först körde vi till Apartheid museet. Vi gick genom det lite hastigt för att vi alla kommer att besöka det igen med nära och kära plus att det är mycket att ta in. Men det var inte så bra som jag hade förväntat mig. Det var mycket att läsa och visst det är ju då man lär sig men det fanns mindre att titta på. Tydligen så är det så på de flesta museum här mycket text och lite att titta på. Enligt Kenny så har inte sydafrikanerna förstått det här med turism. Som till exempel så körde vi och skulle titta på Nelson Mandelas hus, men det var under renovering så man kunde inte gå in. Renovering!!! De bygger alltså om hela huset, nytt tegel och allt. De ändrar historiken!!! Så när de är klara kommer det att vara vilket hus som helst och framförallt kommer det att se fånigt ut när husen runtomkring är slitna. Nä ibland tänker de inte.

Vi körde förbi arenan de bygger inför VM 2010, den ligger mitt ute i ingenstans mer eller mindre så där har de ju inte heller tänkt till med den knappa infrastrukturen de har. Vi får väl se om VM blir av i Sydafrika eller ej. Jag kan meddela att arenan inte är det minsta snygg, ser gammal och omodern ut. Men det är klart, fotbollsfansen struntar nog i det.

Soweto är ett område en liten bit från Joburg där invånarna har det knapert. Det står för SOuth WEstern TOwnship. Där bor enbart svarta människor, så när jag trillade in där så stirrade varenda människa på mig. Jag gick ut från bilen vid ett tillfälle för att ta lite kort, det kändes som om hela staden stannade till och allas blickar på mig. Kenny berättade att jag - som vit person, blir kallad "Glow in the dark" för det är ju precis det jag gör - lyser i mörkret. Här är det omvänd apartheid, de gillar inte vita så värst mycket. Om det finns ett jobberbjudande och det är en vit och en svart person som söker det, så får den svarta personen jobbet.

Vi körde förbi ett område som var otroligt fattigt, de bor i små hyddor gjorda av plåt. De har alltså snott plåt-tak och har det som väggar och tak, sen lägger de tunga stenar på taket så det inte blåser bort. Sen finns det några få baja-major som de får använda. Man får se de små svarta barnen springa omkring barfota bland glasskärvor och annat skräp.

Vi körde vidare mot "medelklassen" som bor i små tegelhus med två rum, lite mer humant. Hela Soweto bestod innan av de små "plåt-skjulen" men regeringen har flyttat ut dem till en annan del av landet för att gömma dem från turisterna. Så idag ser Soweto helt okej ut i stora delar men de har alltså bara flyttat på alla dem som har det värst.

Kändes lite lustigt att "turista" genom att glo på fattigt folk, alla inser ju att jag är där som turist. Men jag är ju nyfiken och vill se det "riktiga" Sydafrika.

Så fort vi stannade för rödljusen så ser jag ca 5 svarta män stirra på mig och jag önskar bara att de inte ska råna mig. Vi körde förbi många tomma byggnader som i princip bara hade kvar sitt tegel, allt annat har blivit stulet. I byggnaderna har det tidigare varit affärer. Dessvärre skjuter de ägarna och tar deras pengar och sen är det ingen som vill ta över affären. Att äga en affär i Soweto är en stor risk. Tjuvarna väntar tills skymning då det är dags att stänga affären och då smäller de till.

På vägen hem åkte vi genom "the city centre" den farliga delen. Kenny berättade om jag hade gått utanför bilen hade jag blivit rånad direkt utan tvekan. Att köra genom stadskärnan var som att åka genom en spök-stad. Där finns många höga byggnader och alla är tomma. Det finns inget där, allt är tomt, helt otroligt. Ett Carlton hotell med 50 våningar - tomt. Ingen vill bo där, ingen kan bo där på grund av rånrisk och annan kriminalitet. Jag såg människor på gatorna men verkligen alla byggnader tomma. Sen kommer det bisarra, de bygger nya byggnader i stan. Vem ska använda dem? De har redan många byggnader som står tomma, det är precis som om regeringen inte vet vart de ska göra av sina pengar. Det var en konstig upplevelse att skåda city.