Erika Schwerin

Ännu en sak jag håller på att vänja mig vid är att svarta människor är så otroligt högljudda, en normal ton i en konversation finns inte. Tänk då när man är i lunch-ruschen bland alla studenter, då gör det ont i mina små öron...

Skolan har dragit igång, än så länge känns det bra med kurserna. Har köpt gymkort med, skönt att komma igång lite, det finns mycket onyttig mat här.

Myggen fortsätter att bita mig, jag ser inte klok ut, det är inte de små betten heller, det svullnar upp rejält.

I lördags var det shopping på agendan med Vanessa. Därefter åkte vi till hennes kusin som bodde i de sämre/fattigare områden. Det blev till att låsa bildörren och veva upp fönstren, just för att jag är vit, när vi körde dit. Väl framme, så gick vi in på gården. Där fanns ett par svarta barn som blev överlyckliga över att se mig och stirrade, pekade och fnittrade. De är inte så vana vid att se vita människor, speciellt inte i deras hemtrakter. De som bodde där får kämpa för att ha råd till mat, och där kom jag med mina shoppingkassar, det kändes inte särskilt bra. Vanessas kusin bodde i ett litet rum som hade varit ett normalt svenskt barn-sovrum till storleken. Här hade hon vardagsrum, sovrum och kök allt i ett. Det var riktigt slitigt och lyhört. Vi hörde grannarna föra oväsen, de satt ute på sin tomt och drack alkohol vilket tydligen var en vana. Kusinen (har glömt hennes namn, de afrikanska namnen är inte lätta att komma ihåg eller uttala) hade en liten pojke. När vi kom dit där strax efter kl 17 så visste inte kusinen var sin son var. Han är någonstans ute och leker, sa hon. Pojken är fem år gammal och är ute själv på gatorna strax innan skymning. Vi blev bjudna på äkta sydafrikansk mat. Det bestod av en vit stor degklump (gjort av maizena mjöl(?)), små köttremsor och gröna blad, det var något i stil med spenat, fast det smakade inte så. Detta åt vi med fingrarna, det är så man gör fick jag lära mig. De erbjöd mig en sked men jag avböjde, man får ju ta seden dit man kommer. Har inte ätit med fingrarna sen jag var bebis, så det kändes lite konstigt. Men gott var det.

Söndagen var lugn, började dagen med att Michael erbjöd sig att göra pannkakor till frukost, mums! Senare strax efter lunchtid promenerade vi bort till Melville, ett litet område som ligger 20 minuters promenad från skolan. Där satt vi ute och åt en rejäl lunch. Hela helgen har varit solig, men det kom en dundrande åska senare på söndagskvällen. När det åskar här så åskar det rejält, man kan knappt föra en konversation när väl mullret kommer.

Har precis kommit hem från en föreläsning, med innehåll av ren matte, ja det är inte lätt alla gånger minsann, men föreläsaren är otroligt pedagogisk vilket underlättar.

Nu har jag massa plugg framför mig!