Erika Schwerin

Målet var att registrera oss på skolan, för det sker visst inte automatiskt som hemma. Adam och jag gick hemifrån 8.30 för att göra steg nr ett, tog en hastig lunch vid 14 och kl 16 fick vi stopp i hjulen och vi är fortfarande inte registrerade. Vi har alltså fart och flängt i 7 timmar utan ens bli klara. Kan ni förstå då hur gammaldags och LÅNGSAMT system de har här. Jag blev varnad innan, men detta är makalöst. Man ska registrera sig på olika kontor och det är milslånga köer till allt. Köerna på IKEA en regning lördag är inget jämfört med detta! Sen när man har stått i kö en stund och kommit fram så blir man ibland hänvisad till ett annat ställe. Och då har Vi utbytesstudenter från Europa lättare än de alla andra 40 000 studenterna. Så vi ska vara glada för det, dessutom har vi kunnat hoppa över vissa köer som vi inte behövde stå i, tänk alla andra hur jobbigt de har då. Det som fattas nu är att vi ska få två kurser godkända, alltså om vi får lov att läsa dem. Sen kan vi göra själva registreringen. Allt vi har gjort hittills är annat pappersarbete som behövdes, som är en del utav registreringen. Kan tilläggas att nästan allt ska skrivas för hand, så det tar en evig tid. Ibland måste de fråga sina chefer eller någon annan för de inte vet hur man ska göra, då går dem dit till det kontoret som ibland ligger en bit bort och blir såklart stoppad på vägen av andra studenter som behöver hjälp. Erikas tips: Använd telefonen!

Det är nu dag nummer tre för registrering, väntar på ett godkännande. Det lär nog inte ske idag. Men vi har till och med fredag på oss. 

-Här kom det till nytta, känns som om jag besitter en magisk kraft! Haha nä, skämt åsido. Igår var vi på ett uteställe som heter Cool Running, om jag kommer ihåg rätt. Kändes som om vi var hemma hos Bob Marley. Det var precis sån stämning och de spelade hans musik bland annat. Vi beställde in en vattenpipa (man måste göra allt för att känna sig som Bobban) dessvärre hade de bara en pipa på hela stället (?). Det gick vi inte med på, rena rama nonsens. Bakom oss satt ett gäng med en pipa, som jag ansåg att de inte använde så aktivt. Jag dealade med ena killen och vi fick låna pipan så fick han en öl av mig. För övrigt så är alkoholen löjligt billig och även McDonalds mat som jag fick erfara i natt. Vi begav oss till ett annat ställe där det var lite mer dans. Vi såg kön och både jag och Vanessa tittade på varandra och sa att där ställer vi oss inte. I dörren stod en kraftig svart man, jag strosade fram lite elegant och frågade om jag kunde gå in med mina fem kompisar. Inga problem. Väl inne så var det en svart kille som kände på mitt hår, kändes lite konstigt, men han var väl nyfiken eller något. Så det blev en riktigt bra kväll helt enkelt!

Vanessa som jag nämnde, är en vän till killarna sen förra terminen, hon är från Joburg, en kär tjej. Vi festade med henne och hennes kompisar. De pratar ju brittiska här, men Vanessa å hennes vänner som är svarta har en "svart touch" på dialekten, låter riktigt kul faktiskt. Jag försökte lära mig lite igår, snappar upp det sakta men säkert. Jag har även försökt prata mer brittiskt, för ibland har de svårt att förstå min amerikanska. Jag känner mig inte helt bekväm i det, men jag lär mig.

Har jag sagt att allt går så långsamt här nere? Helt otroligt, de måste få en chock om de kommer till Sverige. Småsaker som när man ska handla mat så är det otroligt ineffektiva system, jag blir galen. Kassörskorna tar en vara lååångsamt och "blippar" som om de har all tid i världen, sen lägger de ner det i en plastpåse (som inte håller för någonting) sen nästa vara. Jag blir lite frustrerad emellanåt att ingenting kan gå snabbt i det här landet.

Till min förvåning har jag sett att många sydafrikaner är ganska feta, å andra sidan säljer McDonalds här en hamburgare som heter "Mega mac" som är Big Mac fast med FYRA köttbitar. Oh my lord!

På kvällen var det dags för grillfest hemma hos Sunday, där var utbytesstudenter och lite lokalbor. Jag fick träffa två tyska tjejer, den ena var här på volontär arbete, den andra har bott här i tre år och läste sitt sista år i skolan. Det har även kommit en ny tjej i vår "länga", Gertrud från Tyskland, och ja det är lika illa som det låter...Shantelle som har varit min kontakt på skolan fick jag träffat igår på grillfesten. Jag hade förväntat mig en lite äldre dam som hon märkte på mitt ansiktsuttryck när vi hälsade, men det var hon van vid sa hon. Hon såg nästan ut som en spanjorska.

Varje morgon vaknar jag av sång (ingen vacker sådan). Ibland är det killarna, ibland tjejerna på Campus som festar hela nätterna och sjunger sånger som låter som de är i en armé trupp. De har precis börjat här så de har inspark och man hör dem med jämna mellanrum.

Har idag ätit struts för första gången, mums!

Åskan drog på som aldrig förr. Tänk er att ett lejon står en bit bort och vrålar allt den kan, så lät det fast med lite mer åsk-ljud. Kände mig inte helt bekväm när jag släckte lampan, men somnade ganska snabbt.

På Arlanda flygplats köpte jag en bok, Barack Obamas ”Min far hade en dröm”. Väldigt intressant bok än så länge, han berättar lite om Sydafrika och andra afrikanska länder. Men framförallt har han beskrivit hur det var(är) att vara svart. Han beskriver andra människor i sin närhet hur de hade det. Även om det är svårt att verkligen veta hur det måste ha känt när det var som värst i USA för svarta, så får man ändå en känsla. Tycker det är rätt passande nu när jag befinner mig här. Jag har fått en annan sorts känsla, kan inte riktigt beskriva det, känner mig lite som Barry (Barack) hehe.

Projekt Dusch:

Jag började med att ta fram en flaska Mr Muscle och en trasa, sen var jag igång. Fick bort det mesta. Man kan undra hur städerskan fick sitt jobb, å andra sidan får hon/han nog inte många slantar för besväret. Självklart var inte duschen anpassad till min längd, utan det var bara att böja sig under strålen och göra sitt bästa. Avklarat!

De vita sydafrikanerna härstammar ju från England, det är så roligt att studera dem, för de ser precis ut som britter (bleka och halvtaskiga) och pratar med brittisk accent. Så när jag tittar på dem så ser jag ett gäng utlänningar, de känns inte alls som de hör hemma här. Känns som om jag är i England. Men det jag mest är förbryllad över är att de är så fruktansvärt bleka. I regniga England är det fullt förståeligt, men här nere? Själv har jag visserligen inte fått någon färg, men det beror på att jag har varit här en kort tid och det har mestadels regnat.

Sen tittar jag på de svarta, sitter oftast ett gäng och röker vattenpipa vid lunchen, tar det lugnt och njuter, kan även förekomma lite dance-moves. Vissa har tjocka långärmade tröjor, själv sitter jag i linne!

Adam tog med mig på en campus-tour, vi gick runt nästan hela. Det är väldigt stort och har vacker natur. Många fina och stora gräsmattor, där gräset är en dröm att gå på, mjukt och tätt.

Administration personalen som jobbar på skolan framstår som lite bittra (främst medelålders-kvinnor dessvärre) sen tar ju allt väldigt lång tid. Skulle försöka registrera mig idag, han jag pratade med sa att, du får nog ta det lite lugnt, vi tar det nästa vecka. För er som känner mig väl så är det inte en lätt uppgift att ta det lugnt.

Men dagarna lunkar på sakta men säkert. Jag ser fram emot skolan börjar så det börjar hända lite saker här.

Vi är alltså 4 utbytesstudenter, Michael och Andreas från Tyskland och jag och Adam från Sverige. De tre är inne på sin andra termin här nere. Det ska komma en tjej från Holland till helgen. Det finns fler utbytesstudenter men de är från olika afrikanska länder så jag ser ju ingen skillnad på dem och sydafrikanerna.

Har nyss kommit hem från en restaurang utanför campus. Det var jag, Adam och Vanessa som åkte dit. Vanessa är sydafrikan, en trevlig tjej!!

Imorgon blir det fest, ska bli intressant =)