Erika Schwerin

Jag såg landskapet från ovan, kände värmen och tänkte, nu är du i Sydafrika Erika. Ett par sekunder senare landade vi med en mjuk studs. Planet hade varit halvfullt och jag fick två säten till mig själv att bre ut mig på. Planet var fullt av vita, så denna gång var det inte en chock som när jag skulle till Colombia. Jag flög då från USA och var den enda som var ljus, resten var inte ens i närheten av en ljus ton. De stirrade på mig och undrade om jag nog inte hade hamnat vid fel gate, även han som skulle ta mitt boardingcard vid gaten tvekade. Men så var det inte i detta fall. Det första jag ser när jag landar är 4 väldigt stor svarta män. Jag har ju självfallet sett svarta människor förr (jag är ju trots allt uppvuxen i Malmö) men det är något annat ändå när man är här.
När jag kom fram till immigration så såg jag en annan avsides disk där det stod ”crew-members, visa-proclaimer mm” Jag frågade en dam om jag kunde ställa mig där med mitt studentvisum. Det visade sig gå bra, och jag slapp stå i kö och jag var igenom på mindre än en minut. (Finns inget bättre än att slippa köa). Mitt bagage var med bland de första, yes!    
På flygplatsen stod Adam redo med en chaufför mot campus ( =skolområdet). Vi tog en landsväg dit (finns även en motorväg) men nu fick jag se mer av landskapet. Det skildrades från pampiga villor med höga murar, till lite enklare hus. De fina områdena är spridda lite här och där. Det fanns lite större kullar som har framkommit när man har grävt efter guld, så har man lagt det man grävt ur där.

Väl framme på Campus och skolan så kryllade det av elever, det går 40 000 st här så inte så konstigt. Många svarta, en del ljusa, få blonda. Tack och lov stirrade de inte alltför mycket, det var betydligt värre i Colombia. Min lägenhet var inte redo än utan jag fick hänga med Adam så länge.
Vi käkade en lunch på skolan, de har en foodcourt det ser nästan ut som ett köpcentrum. Vi åt med två tyskar och en kille som heter Sunday som är från Tanzania ursprungligen men jobbar här på skolan nu, han är ”utbytesstudent-hjälpredare”. När han presenterade sig så sa han, ”I babysit the exchange students”. Han är verkligen hur trevlig som helst. I vår lunch ingick en efterrätt som vi kallade crème brûlé men det var egentligen långt ifrån det. Vi andra smakade, men åt inte upp. Sunday sluskade i sig min efterrätt och sa ”there are people starving in Somalia, I need to eat this”. Så humor har de!
Adam och jag var och storhandlade. Det ligger ett köpcentrum utanför Campus. Vi köpte allt från ”Mr Muscle” till bananer. Måste städa lite här, låg någon död slända i avloppet i badkaret.
Vi fick bärhjälp av en tysk efter halva vägen, det blev för tungt, han stirrade på våra matkassor och undrade hur mycket vi skulle äta. Men hälften var hygien- och städartiklar (svensk som man är, så ska det vara rent).
Har hängt lite i lägenheten, packat upp lite å så. Sen kom en rejäl regnskur och åska. Det konstiga var att regnet bestod av små isbollar. Blev chockad när jag såg vad som studsade in på min hallmatta. Kan någon förklara hur det kan bli till is i den här värmen??? Isbitarna var precis formade som en regndroppe, de var ganska fina, men det lät något fruktansvärt när de piskade mot fönsterrutorna och terrassen. Just det, jag har en liten miniterrass, man bor som i små radhus.

När jag skriver detta har jag fortfarande inte fått igång mitt Internet. Jag har svurit (mestadels inombords) åt att det aldrig kan gå vägen mellan mig och min dator. Men har nu efter nästan 2 timmar kommit underfund med att det är uttaget som det är fel på, och inte min dator (som jag ska be om ursäkt nu till). Tyckte väldigt synd om mig själv att jag inte fick igång Internet, då tysken utbrast: Erika, for a couple of years ago, people did not have Internet access at all. Sen la han till att vi är de enda på hela campuset som har Internet, så jag ska nog inte klaga.
Har ätit lite mat nu med Adam, och de två tyskar är här och vi dricker sydafrikanskt vin, mm vin, det kan dem!

Kramar!