Erika Schwerin

Stora delar av Johannesburg blev strömlös under förra måndagen. Tydligen så sker det ett par gånger om året då det används för mycket ström här och till slut tar det slut. Det var tidig eftermiddag och vi fick höra att strömmen inte skulle komma tillbaka förrän sen eftermiddag dagen därpå. Så vi gick ner till Pick n pay och handlade stearinljus, vin och choklad (det är allt man behöver för att överleva). De hade generatorer så det gick bra att handla där.

Mörkret kom och vi satt hemma hos Timo med tända ljus och spelade skip-bo. En efter en slukade vi de goda sydafrikanska rödvinsflaskorna och då stoppade vi i stearinljusen i flasköppningen. Blev helt plötsligt en väldigt mysig kväll och vi alla var samlade. Strömmen slogs på senare på kvällen, men vi beslöt oss om att inte låtsas om det för då hade vi ingen ursäkt till att dricka vin en måndagskväll när vi borde plugga. Men den var bara på i en halvtimme sen dog allt igen. Morgonen efter när jag vaknade så hade vi ström igen.

Det har varit mycket i skolan och än är det inte över. Har haft två tentor, och har tre kvar inom de närmsta två veckorna, sen kommer mamma.

Även om jag blir frustrerad ibland på det långsamma tempot här, så har jag nog vant mig mer än jag trodde. Jag mailade iväg ett papper till skolan hemma i Jönköping för jag behövde en underskrift till ansökningen till Mexico. Hör och häpna, jag fick tillbaka det SAMMA dag. Jag blev rent ut sagt chockad och kom sen i extas. En helt underbar känsla att det gick så snabbt. Hade det varit här i Sydafrika hade det tagit kring en vecka, om man hade haft ork att påminna dem varje dag.

Jag började få nog med att inget hände med mitt Internet så jag tog i med hårdhandskarna. Efter en veckas intensivt "piskande" så har jag lyckats få Internet nu. Med piskande menar jag att jag har gått upp till deras kontor varje dag i en vecka och sagt att de måste fixa mitt Internet. Någon gång var inte rätt person där, för självklart finns det bara en person man kan prata med, de andra sysslar med "något annat", då lämnade jag ett skriftligt meddelande. På fredagen när jag kom upp var de nog riktigt trött på att se mig, de är nog inte vana vid att sydafrikaner gör såhär. Men det var precis min strategi. Till slut på fredagen så kom det ner en kille här. Han säger att han ska stänga av Internet för vi inte har betalat något. Det visar sig att efter en dryg månad som jag har drivit detta så tycker de att det är dags att säga att vi måste betala nu. Innan har de sagt att vi inte behöver det. Det är också väldigt typiskt sydafrikanskt, ingen vet något, alla säger olika, ingen kommunicerar och många är extremt inkompetenta. Så snabbt iväg för att hämta en blankett, sen iväg till "finance department" på skolan, stå i kö igen, betala, och upp igen till kontoret. Då hade vi tydligen inte betalat in en startavgift på 300 Rand, det framgick inte. Jag hade nu med mig 4 andra griniga européer, hon såg vår frustration och sa, att vi nog kunde slippa betala det. (Hon vågade nog inget annat). En timme senare hade vi Internet. De andra som hade haft det innan, de blev avstängda med nämligen.

Som precis allt annat som är långsamt, så går de väldigt långsamt med här. Och ni som känner mig, det är inte min kopp med kaffe. Jag går alltid raskt, oavsett vart jag ska. Men det är omöjligt här, för jag kommer inte fram, för de går långsamt och de går i klungor så det är svårt att passera. Med andra ord jag tvingas gå långsamt, så numera går jag långsamt fast jag inte behöver det, alltså då det är inga hinder framför mig. -Ännu en anpassning.

När vi går till Pick n Pay, (matvaruaffär) så brukar jag oftast betala med mitt kort, då jag inte vill gå runt med kontanter här. Mitt kort har chip, så det går inte att dra det som vanliga kort, utan man måste stoppa in det i maskinen, (som hemma). Detta är ett stort problem för sydafrikanerna. De har den rätta maskinen för det, men inte i alla kassor. Jag lärde mig ganska snabbt att det tog tid för dem att hämta maskinen. Så, så fort jag kommer fram till kassan säger jag att jag ska betala med chipkort (så de kan be den som packar ner varorna kan hämta den). Men det som händer är, jag säger att jag ska betala med chipkortet, de tittar lite på mig och fortsätter att scanna in varorna. När alla varor är inscannade, DÅ trycker hon på en knapp som gör att det tjuter ganska högt, en kollega kommer dit efter ca 1 minut. Hon säger att hon behöver chipmaskinen. Kollegan går tillbaka, kassörskan sitter med armarna i kors, och den som packar ner varorna står med armarna i kors, likaså jag!!! 3 minuter senare (de går långsamt) kommer kollegan tillbaka med maskinen och jag kan betala. Då har det alltid bildats en ganska lång kö bakom mig. Och vi alla har väntat i onödan. Effektivt va? (kan tilläggas att det alltid står 4-5 personer med armarna i kors mellan kassorna och utgången, (det vore ju dumt om dem skulle arbeta?!) Ojoj vad jag har blivit alldeles röd i huvudet av ilska och frustration. Nu har jag lärt mig ungefär vilka kassor det är som maskinen cirkulerar bland och köar numera bara där. Men det tar ändå tid.

Jag sa att jag ville ha en kulturkrock, men ibland blir krocken en enda stor krasch. Men tro mig, jag har lärt mig ett och annat. Mitt tålamod blir bättre och bättre.

Igår var vi på en afrikansk show. De sjöng och dansade traditionella och moderna danser. De skildrade de svartas historia, hur de kom till Joburg och upptäckte guld och fann sin tro i kyrkan osv. Väldigt bra show!

Idag har jag ont i varenda lite muskel från träningen och har blåmärken lite här och där. Jag och Anne är partners på självförsvarsdelen. Låt mig berätta lite om Anne. Hon är över 180 cm lång och hon består mest av två superlånga ben. När jag ska försöka slingra mig ur hennes grepp så har hon oftast överläge med hennes ben, de är överallt! Men jag finner mina knep och lyckas slita mig loss. Ibland är det till hennes nackdel så det jämnar ut sig.

 Felicia ringde mig häromdagen från Sverige, blev lite chockad. Det var kul att prata lite med henne. Hon sa med förundrande röst: "Är det afrikanska fåglar jag hör?" haha hon är rolig.

Nu ska jag plugga "industrial psychology", det handlar om psykologi på arbetsplatser.. det kan man säkert alltid få nytta av i livet.