Erika Schwerin

Jag har haft en otroligt äventyrsfylld helg. Den bästa helgen på länge. Det tog 9 timmar med bilen varav 2,5 timme var enbart serpentinvägar fylld med stenar och gropar, det var en skumpig resa. Vi var på väg mot Lesotho som är ett land som är omringat av Sydafrika. Vi körde en bra bit in i landet till en stad som heter Semonkong. Det var bara jag och Anne. Vi körde förbi många vinkande och pekande barn, en del hyddor, men mestadels var det totalt öde. Vi började bli lite oroliga om vi ens skulle ha elektricitet på lodgen. Det hade vi, fram till 22 på kvällen. Lodgen bestod av små runda hyddor, samma som vi hade kört förbi på vägen dit. På kvällen tände personalen en brasa i vårt rum, annars hade det varit väldigt kallt. Lesotho ligger på ca 2000-3000 meters höjd och på vintrarna brukar det till och med komma snö. Anne och jag hade packat med många tjocka tröjor. Vi hade tur med vädret, det var bara nollgradigt på nätterna men på dagen blev det 20 grader varmt.

Vi var trötta efter bilfärden och la oss redan nio på fredagskvällen. Natten innan i Joburg så hade vi blivit väckta av en onykter kille som knackade på våra dörrar och störde sig. Vi skulle upp 04 så det blev inte mycket sömn den natten.

Vi gick upp tidigt och hade vår träning inför abseilingen. För er som inte vet så är det "nedklättring/nedfirande" från ett berg. I Lesotho så finns det längsta kommersiella abseil berget som även finns med i Guiness rekord bok. Så vi var ju bara tvungna att testa det. 204 meter är det man ska ta sig ner och man "klättrar" längs med ett vattenfall. Otroligt vackert var det. På morgonen så fick vi en chans att vänja oss vid utrustningen och provklättra på ett litet berg som var 25 meter högt. Tre gånger fick vi testa.

Nästa projekt var att hoppa på hästarna och rida ut mot vattenfallet där vi skulle göra abseilingen. Jag har inte suttit på en häst på drygt 10 år, men när jag väl satt där kändes det som igår som jag red sist. Hästarna där var lite annorlunda än hästarna hemma på ridskolan. Jag fick självklart Lesothos lataste häst. Den tvärstannade ibland och vägrade fortsätta. Och när den väl skrittade så gick det väldigt långsamt. Jag fick ett "ridspö" av guiden som bestod av en lång smal pinne. Jag piskade på och det kändes som om jag misshandlade hästen, men den rörde sig inte ur fläcken. Vår guide manade på hästen och piskade, då rörde hon sig. Annes häst var rask men den stannade och käkade gräs var 3e minut och väntade in mig och guiden.

Efter ca en timme ridandes mitt i ingenstans så klev vi av hästarna och började promenera till vattenfallet.

På med selar, regnjacka och handskar. Jag var först ut och precis när jag stod vid kanten och såg vattenfallet forsa nedåt 204 meter så fick jag en rejäl adrenalin kick. Jaha, då var det bara att gå ner då. Emellanåt stannade jag till och tittade ner, 204 meter låter kanske inte så mycket, men när man hänger nedför ett stup i lite rep så känns det ganska högt. 18 minuter senare var jag nere. Blöt var jag med av vattenfallet som stänkte. Det var otroligt häftigt, men jobbigt för armarna då man får mata repen för att komma ner.

Sen var det dags för Anne, 19 minuter senare var hon nere och lika glad!

Sen började det jobbiga - att klättra upp. Inte lika kul. Vi fick gå i serpentiner då det är så brant, det tog drygt en timme innan vi var uppe. Sista biten så sken solen på oss och det blev ganska svettigt. Väl uppe på toppen igen så hade Anne och jag lite fika som vi hade fått med oss från Lodgen. Så där satt vi mitt på gräset och åt macka med hästarna betandes bredvid oss. Otroligt mysigt!

Sen var det upp på hästen igen, jag fick byta min häst mot guidens häst då jag inte fick någon pli på min. Den var snabbare. Annes häst fortsatte att käka vid varje tillfälle som gavs. Markytan vi red på bestod av många stora stenar som såg ganska obekvämt ut för hästarna. Så guiden tog oss till plan mark där vi kunde galoppera. Oh harregud vilken känsla. Det finns inget bättre, hela jag var ett enda stort leende, ni skulle ha sett mig. Jag höll tyglarna i ena handen och piskan i andra och manade på och skrek "hiiiiyyaaa". Vi var omringade av berg och hade en enda stor gräsmatta framför oss, den frihetskänslan är oslagbar. Lesotho är ett otroligt vackert land, och att uppleva naturen på en häst är det bästa möjliga. Anne och jag tyckte det kändes som om vi var i Himalaya. Transportmedlet i Lesotho är häst! Emellanåt kändes det som jag var i Arn filmerna då invånarna rider runt med filtar/skynken över sig och allt är täckt utom ögonen på vissa. Såg lite småläskigt ut när man bara ser två mörka ögon stirra på en.

Vi bad om en längre rutt hemåt, så guiden tog oss över olika berg och åar. Till slut kom vi fram till Semonkong city som består av en liten grusväg med några affärer. Charmigt!

Väl hemma på lodgen så fick vi äta Lesotho bröd- phaphatha, samp som är en variant av pap, fast de blev väldigt förolämpade när jag sa det. Samp är dock mycket godare än pap, krämigare! Och så drack vi deras lokala öl som heter Maluti som tydligen inte går att få tag i någon annanstans. Det smakade öl!

På kvällen blev det lite biljard och jägermeister.

Sen var det hemfärd på söndag morgon. Helgen var helt fantastisk, den bästa hittills!

Jag såg en sydafrikansk film som är inspelad just här i Johannesburg. Den är baserad på sann berättelse. Den handlar om verkligheten här mer eller mindre. Kriminalitet i allra högsta grad och hur korrumperat allt är. Jag tyckte den var skitbra och även bra kvalité. Jag kände igen många platser där de hade spelat in så det var lite kul. Det jag framförallt fick mer inblick i var hur kriminaliteten fungerar här. Det är så många från insidan som är inblandade, alltså någon från polisen, banken eller annan institut hjälper kriminella och får en andel som tack. Moral existerar inte här överhuvudtaget.

Jag var även på bio för första gången här och såg "I love you man", helt okej film. Och bioupplevelsen var likadan här som hemma, fast billigare, 40 kr för en biljett, det du SF.

Sen var det dags för Kruger parken. Jag och Anne hyrde en Opel Corza och körde iväg. Cirka 6 timmar senare nådde vi vår destination. Alltid lika skönt att komma iväg från Johannesburg då det är 10 ggr varmare. 27 grader varmt! Vi såg inte alla Big 5, saknade lejon och leopard. Men vi såg annat smått och gott. Första kvällen åkte vi på en guidad kvällstur. Dagen därpå var vi där tidigt på morgonen och körde omkring i vår hyrbil i 10 timmar. Tredje och sista dagen tog vi en sista morgontur i parken med bilen sen körde vi hemåt. Vi stannade till vid en grotta och kom precis i lagom tid till guide-turen. Det är den äldsta grottan i världen, vad man känner till åtminstone.

Sen kom vi tillbaka till Joburg, 7 grader var det där. För er som inte känner till det så ligger Johannesburg 1700 meter ovanför havet, därav temperaturskillnaderna.

Egentligen skulle jag och Anne till Pretoria imorgon för att kolla läget i staden och shoppa lite. Kenny skulle köra oss dit men fick förhinder. Och public transport är inte så smidigt då vi måste byta nere i downtown. Så det blir ett shopping-mall här i Joburg. Det är lite tråkigt att det inte finns någon stabil infrastruktur här, man känner sig väldigt begränsad ibland.

Nu var det ett tag sen jag skrev här, jag tappade lusten helt enkelt.  Så var har hänt?

Jo det var tre tyskar, två svenskar och en holländare som körde mot kusten, Kosi Bay. 11 timmar tog det där den sista timmen är enbart grusväg med kor längs vägrenen. Det var en frustrerande resa, vi hade två bilar och Anne hade insisterat på att köra hyrbilen (som skulle fördelas på mig, Adam, Gertrud och Anne). Jag sa till henne, så länge du är bra på att köra och inte är en långsam chaufför så får du gärna köra för min del. Ja jag kör snabbt svarade hon med självförtroende. Bra tänkte jag, då kan jag plugga i baksätet då jag skulle ha tenta på måndagen. Oh harreguuud (skånskt uttal) vad hon körde, det var värre än en pensionär. Hon låg alltid 10 km/h under den utsatta hastigheten, hon vågade inte köra om en enda gång, speciellt inte lastbilarna som man verkligen måste köra om för annars kommer man aldrig fram. Jag satt i tyskarnas bil med Andreas och Gertrud. Andreas är som jag, otålig, fast han är värre. Vi satt och suckade och svor åt hennes körning. Konsekvensen blev att vi fick stanna hela tiden och vänta in den andra bilen så de skulle hitta vägen. Ok att man kör försiktigt men hon körde så pass sakta att det var en fara för trafiken. Och ingen av oss ville sitta i en bil en hel dag. Efter ett par timmar stannade vi och alla var överens om att de kanske skulle byta chaufför i den bilen. Det blev Adam som tog över, tack för det, för nu gick det framåt. Så tyskarnas fördomar mot att Holländare kör sakta stämde i detta fall.

Vårt backpackers var charmigt, allt var byggt av bambu. Vi alla sov i ett och samma rum med 3 våningssängar. På lördagen så for vi ut mot stranden, det var ett naturreservat, otroligt vackert. Solen sken på, men det blåste ganska friskt så man fick en del sand i ansiktet när man låg ner. Vi snorklade lite och såg färgglada fiskar. När jag och Anne snorklade så var det otroligt strömt och vi skulle mot strömmen, ja det gick ju sådär.

På söndagen åkte vi hem igen. Så det var en kort trip, men helt klart värt det.

Följande dagar har bestått av plugg. Skriver en tenta idag, sen är det uppehåll på 3 veckor, sen kommer alla sluttentor, så det är till att plugga veckorna som kommer.

Häromdagen åskade det rejält, det kom "isbollar" igen, det går inte att föra en normal konversation inomhus när det sker.

Nästa vecka blir det en dagsutflykt till Pretoria och en weekend i Krugerparken, kanske kan jag få se leoparden som är den enda utav de "Big 5" som jag inte har sett än.

Nu ska jag skriva en tenta i economics!