Erika Schwerin

När vi landade i Cancún så slog hettan mot oss, inget regn i sikte! Det kändes som om vi var i ett annat land. Cancún är otroligt amerikanskt och inget direkt märkvärdigt. Vi hade varit förberedda på det och hade bara bokat en natt där. Det kändes som om vi var i middle of nowhere där de hade smällt upp lite hotell och några restauranger. Inget speciellt vackert.

På kvällen så gick vi till Coco Bongo. Det är en helt otrolig häftig nattklubb. Det började med att vi åkte 2 rulltrappor upp sen kommer vi in i en stor lokal där det är full show. Det var 20 olika shower under kvällen där det är allt från heta tjejer som står och dansar, ”The Mask” killen flyger i taket, akrobater som leker jesus och hänger och slänger i vita gardiner, till spindelmannen och hans rival som jagar varandra. Allt detta händer antingen på en scen placerat högt upp, eller i lianer/selar i taket, eller en plattform där det var ibland en scen sen gjorde de om det till en bar. Sjukt coolt. Det är jättesvårt att beskriva det låter säkert hel knasigt, men det var det med. Det var även en snubbe i kostym och hatt som sjöng ”What happens, in Monterrey” som dansade vals med en kvinna i vacker långklänning. Det slutade med att jag hamnade på den scenen högst upp och var med och dansade med bakgrundsdansarna, sjukt. Det var inte bara jag utan några andra vanliga besökare med. Det kändes som om jag helt plötsligt var på Broadway. Det var en underbar känsla måste jag säga. Sen gick dansarna/showartisterna ned och vi vanliga fick scenen för oss själva. Vi var väl ca 15 tjejer däruppe och dansade. Det fanns en liten balkong eller vad man ska säga i mitten av scenen. Eh jaha där hamnade jag och dansade inför ett par hundra människor. Skitkul! Jag försökte få med mig Matilda upp på scenen men det gick inte så bra. Däremot så dansade vi alla tjejer på den lägre scenen där det blev en bar emellanåt. Men vi dansade inte när det var en plattform utan när det var bar, så dansade alla runt den på bardisken. Det var ett par gånger då vi höll på att tappa balansen och landa på alla bartenders. Dock hände det inget!

Dessvärre har jag inte så många bilder från kvällen, för Evelina tog många bilder men fröken Evelina har en tendens att inte lyckas behålla sina kameror. Sen hon kom hit till Monterrey har hon tagit sönder/blivit av med 2 st Canon och det har visst hänt innan hon kom till Mexico med. Så de bilderna lär vi aldrig få se. Den kameran var dessutom mindre än en vecka gammal, så gissa om någon är bitter.


Här är stora scenen på Coco Bongo, ganska dålig bild, jag äger en ganska dålig kamera, det är dags att köpa ny!



Här står jag på scenen, de håller på att förbereda för "The Mask" killen att svinga sig ut över folkmassan. Därför är ridån nere.

Vi nöjde oss som sagt med en natt i Cancún och begav oss till Isla Mujeres som ligger 30 minuter med båt utanför Cancún. Turkost hav, vita stränder och glada människor -  Isla toppar nog det mesta när det gäller stranden. Hittills har Zanzibar utanför Tanzanias kust legat på topp, men blir nu nerpetad av Isla. Ön är ganska liten, 8 km från norr till söder. Vi bodde precis vid stranden i lägenheter som var privatägda men som fungerade som ett hotell då ägarna inte använde det. Jag delade lägenhet med Matilda, Malin och Camilla. Vi betalade ca 150 kr per person per natt. Galet!

Man märker av att det är lågsäsong men det har varit ganska skönt att det har varit lite folk på stranden.

Vi simmade med delfiner på Isla. Vi fick pussa på dem, krama dem, skaka ”hand” med dem, sen simma med dem. Den ena var att man simmade ut en bit sen sträckte vi ut armarna åt var sitt håll, sen helt plötsligt kommer det två olika delfiner på vardera sida om en och man tar tag i deras fenor, sen simmar de iväg. Den andra var att man simmade ut en bit igen och flöt på mage med armarna sträckta rakt framför sig, då kommer två delfiner bakifrån och puttar på sina fötter så man surfar på deras nosar och står rakt upp i vattnet footpush kallar dem det.  Det var väldigt häftigt, otroligt kul. Delfiner är ju så harmlösa och söta, vi ville ta med en hem.

Vi tjejer på Isla


Vi har även snorklat och sett en valhaj. Tydligen är det ganska ovanligt och en dykares dröm, så Micke och Evelina var i extas. Vi åkte ut en bra bit med motorbåten, sen fick de syn på den, snabbt ner i havet och kika genom snorkeln. Det var inget litet djur om man säger så. Fick nästan lite smått panik när man inser hur stor den är. Det var en otrolig känsla. Vi var lite skakis efteråt för då insåg man vad man precis hade skådat.

Valhajen

Efter det så åkte vi till ett rev där vi skulle snorkla med, men det var inte många roliga fiskar, så ingen höjdare direkt.

Utöver det så har det spenderats några timmar på stranden och ännu fler i havet och vid baren. Vi har haft vackert väder hela tiden. Det blev en tripp till Playa del carmen som ligger på fastlandet, det var också ganska amerikanskt, men mycket bättre än Cancun. I playa så solade vi och festade mest. Vi tog även en dagsutflykt till Tulum, där vi såg lite ruiner från Aztekernas tid.

Det har blivit många roliga situationer när det gäller språken. Malin (Matildas lillasyster) sa till Rodrigo, My name is Malin, but you can kill me M. (där kill då självklart ska vara call). Rodrigo svarade med: you are quite a character.

Sen i Tulum, eller som Mats säger Tuuuluum på göteborgska så skulle vi käka lite mat. Mats beställde en öl och servitören sa vilka sorter de hade. Mats visste inte vad han skulle välja utan tittade på servitören och sa på svenska ”Kan du säga dem en gång till”. Som vi skrattade, det lät ju så dumt. Men det blir lätt man använder fel språk när vi skiftar hela tiden.

Tulum!



Summan av kardemumman så har resan varit riktigt lyckad. Så nu är vi lite brunare, lite slitnare och något fattigare tillbaka i Monterrey. Dags att planera nästa resa!

Så var äntligen denna vecka klar, men sista lektionen idag så fick vi reda på att vi har haft inlämningsuppgifter som vi skulle ha gjort för någon vecka sedan tydligen och nu ytterligare ett. Så Evelina och jag gick hem med ångest för vi vill inte ha mer plugg på vår resa. ”Vi gör det ikväll när vi kommer hem så är det klart” sa jag. Eh ja, sen kommer Matilda som precis har varit och hämtat syster Malin och kompis Camilla som flög in från Sverige idag. ”Det är klart vi ska gå ut” utbrister Matilda. Och både jag och Evelina säger direkt, Jaa det ska vi!! Så lätt är det att övertala oss. Jahapp så vi skjuter upp våra problem istället. Det ska tilläggas att lektionen slutade 21.00 och när man har varit i skolan och haft lektioner sen 10 på morgonen så är man inte riktigt i form för att börja plugga när man kommer hem.

Imorgon förmiddag går planet till Cancun och vi får köra en snabb packning där på morgonen.

Flyget imorgon blir mitt 100:ade plan (ja jag har räknat, list-freak som jag är) så det bör nästan firas! Och av alla hundra plan så har det aldrig hänt en olycka, typiskt om det sker imorgon, lite skrattretande. Lite drygt om det också blir kapat för att det är 9/11 imorgon. Någon Nisse hade ju kapat häromdagen för det var 090909 och det tyckte han skulle firas med lite kapning. Normalt!

Matilda och jag var och shoppade i onsdags, försökte hitta en bikini, vilket var omöjligt, de är pyttesmå här så de passar varken våra byst eller rumpa. Känns inte alls bra. Men det blev en till klänning, skor och en cardigan. I varje affär vi gick in i eller ut från så pep det. Vi kom fram till att det var min väska som pep. Så när vi gick in i affärer så sa jag det var min väska som pep och det gjorde den överallt, ”här titta, här är inget” sa jag och öppnade väskan. Det blev lite jobbigt till slut, alla vakter spände ögonen i oss. Sen kom vi till en affär där det fanns ett smart butiksbiträde som tog min väska till kassan och avmagnetiserade väskan, eller vad nu hon gjorde, för sen pep det inte längre, woho!

Ett tips från Micke är att man ska dricka en öl efter varje träningspass, det ska tydligen vara ganska bra. Jag känner nog lite på den, är nog inte riktigt min grej.

Hasta luego amigos!

 Helgen har susat förbi som vanligt och har varit fylld med fest. I fredags så var jag och Matilda ute med Rodrigo (mexare) och Astri (norska). Rodrigo känner alla i Mexico verkar det som, vart vi än går så hejar han på folk, galet. Vi gick till ett ställe som heter Aloha. Det var jättemysig stämning. Vi åt lite sushi och drack drinkar. Där var även en kille från Texas (USA) och en mexikanska. Han från Texas var helt galen, han måste ha någon bokstavskombination. Hans föräldrar kände tydligen Bush-familjen och brukar dricka vin med dem. Så Reese som killen från Texas hette hatade Obama och sa att han gärna ville att han skulle dö. Inte bli mördad men till exempel om någon la i något i hans mat och han plötsligt dog. Något udda att säga.

 
Jag, Rodrigo, Astri och Matilda på Aloha


I fredags var jag, Mats och Sebastian på immigration office för att lämna fingeravtryck. Skolan hade ”organiserat” bussresa dit och hem. Det tog tre hela timmar att göra detta. Mexarna är inga höjdare på att organisera. Som Sebastian sa, de tänker inte här, de bara kör och tror det ska bli bra. 

Jag och Matilda försöker snappa upp spanska hela tiden, det går lite lättare för Matilda då hon har läst lite innan och tar en spansk kurs nu. Men jag kämpar på.

Astri som är norska förstår jag inte alltid, ibland chansar jag lite vad hon menar. Men när hon frågade mig och Matilda var vi hade haft ”förspel” så blev jag lite konfunderad. Det betyder tydligen förfest, så nu har jag lärt mig det. Jag har nästan aldrig pratat med en från Norge förr. Men när vi pratar med danskarna så förstår jag bättre än de andra som kommer från ”norra” Sverige (Karlstad, Stockholm, Göteborg och Norrköping).

 I lördags blev det lite kulturella saker för en gångs skulle. Jag och Matilda hängde med Astri ner till downtown Monterrey. De andra svenskarna orkade inte hänga med, de var för slitna av allt festande (veklingar) som om jag och Matilda var pigga. Men vi taggade till. Det var kul å se city, fick se lite folkmassor för en gångs skull. Vi mötte upp Rodrigo, Lykke (danska), Libby (australienare) och Marie (fransyska). Rodrigos vän Jakob skulle uppträda, han var med i ett jazzband. Det var första gången jag någonsin var på en jazz-konsert. Det var riktigt trevligt, han sjöng låtar man känner igen av bland annat Frank Sinatra.

Utanför där konserten hölls

Utanför byggnaden där konserten hölls så såg vi en liten pojke hålla i en liten gul kyckling. Den hade en lite hatt på sig, som var fastlimmad, stackars lilla kyckling. Eller som Astri sa ”stackars kyckling, dömd till livet att leva med en sombrero på huvudet”

Idag åkte jag och Matilda till Soriana (Mexicos ICA). Där var det en man med två barn som kan fram till mig och frågade vart jag kom från. Sen sa han att hans dotter som stod bredvid honom undrade hur vi kunde lära oss ytterligare ett språk och om jag inte kunde säga något på svenska. Han frågade även efter mitt namn, sen var det inte mer med det. Några minuter senare så såg han mig i affären igen och skrek ”Erika, Erika”. Då undrade han om hans dotter kunde ta kontakt med mig på Internet. Jag var helt paff och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men det slutade med att jag gav dem mitt namn och att dottern skulle lägga till mig på facebook. Äh det var det sjukaste på länge, dottern var kanske 8 bast. Matilda stod bredvid mig och garvade och fick gå bort för hon inte kunde hålla sig för skratt.