Erika Schwerin

 Helgen har susat förbi som vanligt och har varit fylld med fest. I fredags så var jag och Matilda ute med Rodrigo (mexare) och Astri (norska). Rodrigo känner alla i Mexico verkar det som, vart vi än går så hejar han på folk, galet. Vi gick till ett ställe som heter Aloha. Det var jättemysig stämning. Vi åt lite sushi och drack drinkar. Där var även en kille från Texas (USA) och en mexikanska. Han från Texas var helt galen, han måste ha någon bokstavskombination. Hans föräldrar kände tydligen Bush-familjen och brukar dricka vin med dem. Så Reese som killen från Texas hette hatade Obama och sa att han gärna ville att han skulle dö. Inte bli mördad men till exempel om någon la i något i hans mat och han plötsligt dog. Något udda att säga.

 
Jag, Rodrigo, Astri och Matilda på Aloha


I fredags var jag, Mats och Sebastian på immigration office för att lämna fingeravtryck. Skolan hade ”organiserat” bussresa dit och hem. Det tog tre hela timmar att göra detta. Mexarna är inga höjdare på att organisera. Som Sebastian sa, de tänker inte här, de bara kör och tror det ska bli bra. 

Jag och Matilda försöker snappa upp spanska hela tiden, det går lite lättare för Matilda då hon har läst lite innan och tar en spansk kurs nu. Men jag kämpar på.

Astri som är norska förstår jag inte alltid, ibland chansar jag lite vad hon menar. Men när hon frågade mig och Matilda var vi hade haft ”förspel” så blev jag lite konfunderad. Det betyder tydligen förfest, så nu har jag lärt mig det. Jag har nästan aldrig pratat med en från Norge förr. Men när vi pratar med danskarna så förstår jag bättre än de andra som kommer från ”norra” Sverige (Karlstad, Stockholm, Göteborg och Norrköping).

 I lördags blev det lite kulturella saker för en gångs skulle. Jag och Matilda hängde med Astri ner till downtown Monterrey. De andra svenskarna orkade inte hänga med, de var för slitna av allt festande (veklingar) som om jag och Matilda var pigga. Men vi taggade till. Det var kul å se city, fick se lite folkmassor för en gångs skull. Vi mötte upp Rodrigo, Lykke (danska), Libby (australienare) och Marie (fransyska). Rodrigos vän Jakob skulle uppträda, han var med i ett jazzband. Det var första gången jag någonsin var på en jazz-konsert. Det var riktigt trevligt, han sjöng låtar man känner igen av bland annat Frank Sinatra.

Utanför där konserten hölls

Utanför byggnaden där konserten hölls så såg vi en liten pojke hålla i en liten gul kyckling. Den hade en lite hatt på sig, som var fastlimmad, stackars lilla kyckling. Eller som Astri sa ”stackars kyckling, dömd till livet att leva med en sombrero på huvudet”

Idag åkte jag och Matilda till Soriana (Mexicos ICA). Där var det en man med två barn som kan fram till mig och frågade vart jag kom från. Sen sa han att hans dotter som stod bredvid honom undrade hur vi kunde lära oss ytterligare ett språk och om jag inte kunde säga något på svenska. Han frågade även efter mitt namn, sen var det inte mer med det. Några minuter senare så såg han mig i affären igen och skrek ”Erika, Erika”. Då undrade han om hans dotter kunde ta kontakt med mig på Internet. Jag var helt paff och visste inte riktigt vad jag skulle svara. Men det slutade med att jag gav dem mitt namn och att dottern skulle lägga till mig på facebook. Äh det var det sjukaste på länge, dottern var kanske 8 bast. Matilda stod bredvid mig och garvade och fick gå bort för hon inte kunde hålla sig för skratt.