Erika Schwerin

Michael, vår tyska granne tränar kickboxning och brasiliansk jiujitsu två gånger i veckan. Anne och jag blev nyfikna på det och bestämde oss för att hänga med och träna i tisdags. Det var Anne och jag och 25 andra muskulösa män några lite större och några lite mindre. Vi fick mersmak och gick på det även på torsdagen. Vi har hittills fått lära oss olika försvar som kan vara användbara när en någon exempelvis våldtar en. Kan komma till hands. Sen är det även vanlig kickboxning. Som uppvärmning har vi olika saker varje gång. Sist sprang vi barfota utomhus i gräset, härlig känsla faktiskt!

I fredags begav vi oss mot Swaziland. Det är ett land, ett kungadöme som ligger inuti Sydafrika. De har en egen kung, egen valuta, egna lagar etc. Det är dock väldigt litet. Vi var ett gäng med blandade nationaliteter som tog lokaltrafiken till centralen. Sen därifrån en minibuss som körde oss hela vägen till Swaziland. Bilresan skulle ta ungefär 4,5 timme, men vid gränsen så fick vi lite problem. Maggie och Margaret från Island släpptes inte in i landet, för att de inte kände till landet Island och påstod att de behövde visum för att komma in. Vi alla andra från, Tyskland, Holland, Sydafrika kom in. Så vi stod och dividerade en bra stund med dem på immigration. Vi trodde det skulle gå (de är inte lika strikta här som i Sverige). Men damen vägrade. Så Noswe, en tjej som är ursprungligen från Swaziland som pluggar i Joburg som var med oss på resan började ringa runt. (Jag kommer ihåg hennes namn genom att tänka att hon inte är svensk, no-swe(dish), man får ha sina knep. Shaatuna som är Michaels tjej tänker jag på "hej tonfisk" shaa= tjaa vilket är samma som hej och tuna är tonfisk). I alla fall hon känner en kille som jobbar nära kungen, hans högra hand. Han till exempel provsmakar kungens mat först om ifall den är förgiftad, lite lustigt hehe. Efter många samtal och 2,5 timmar senare så hade vi en högt uppsatt minister i Swaziland på tråden. Vi räckte över telefonen till damen på immigration. Efter någon minut så var vi alla inne i landet. Tänk vad kontakter kan göra mycket! Utan Noswe hade det aldrig gått, då hade vi fått vända, i alla fall islänningarna. Så schemat blev lite förskjutet och det blev en sen kvällsmiddag som bestod av typisk afrikansk mat. Vi åt lamm, kyckling, pap (den vita deg-tjofräsen jag åt för några veckor sen som är gjord av mjöl å annat, ser ut som potatismos fast fastare och är egentligen ganska smaklös) pumpa och spenat fanns självklart också med på tallriken.

Swaziland var betydligt varmare än Joburg, vi hade 40 grader, lite väl varmt, väldigt bergigt landskap med vackra vyer. Människorna är betydligt vänligare och det är även ganska säkert och tryggt (det är visserligen allt jämfört med Joburg). Några gick ut på kvällen, jag och några andra deckade i sängen, efter en lång och svettig dag.

På lördagen körde vi mot "The cultural village" där vi fick se en dans och lyssna på sång av swazi-bor, väldigt vackert. Sen visade de oss runt i deras by, ganska liten och enkel. Sen körde vi mot en annan stad i andra delen av landet, tog 2,5 timme ungefär. Kungen skulle hålla tal så vi ville komma och titta och lyssna. Vi fick även träffa kungens högra hand som hade hjälpt islänningarna in i landet. Vi fick nöjet att sitta ganska nära kungen. Han ser ut som "kungen" i Madagaskar, det lilla djuret, kommer inte ihåg vad de heter. Kungen ser inte ut som ett djur men den hatten djuret har i filmen, något liknande hade han, jag tyckte det såg kul ut i alla fall. Kungens mor, drottningen började ceremonin med sång och gick runt och hälsade på sitt folk. Pressen var där och fotograferade oss, vi var ganska unika i folkmängden om man säger så.

När vi satt och lyssnade på kungen så var det någon annan som spanade in mig. En man ville ha mig till sin fru för 50 kor, som då går till mina föräldrar vilket motsvarar ungefär 200 000 SEK, så vad säger ni mamma och pappa?? Haha nä jag tackade för erbjudandet men avböjde. Något liknande erbjudande har jag aldrig fått. Kungens högra hand, Moaswel (hur nu det stavas) tog våra kameror och gick precis framför kungen och tog foton, då vi inte kunde gå ända fram. Sen var det tal om att vi skulle träffa honom, men han hade inte tid dessvärre, trist. Kungen har 13 fruar som alla kom dit i var sin lyxbil med livvakter. Kungens alla barn har även lyxbilar och har det ganska bra ställt, vilket gör vissa swazi-bor upprörda då deras skattepengar går till det. Den förra kungen hade 600 barn, när han dog så var det den yngsta sonen utan syskon som fick ärva tronen, vilket är den nuvarande kungen. Lite annorlunda till skillnad från hur det går till hemma.

På kvällen begav vi oss till en utomhus pool som var uppvärmd (hot spring kallar dem det). Den var ganska stor och den var nästan full när vi kom dit vid 23 på kvällen. Vi var 7 vita tjejer från Europa, detta var inte så bra. Poolen som bestod av mestadels killar blev alldeles till sig. De är inte vana vid vita, speciellt inte vid sådana här lokalställen och att vi var tjejer gjorde det ju inte bättre. Vi har en tendens att besöka många icke-turistställen eftersom vi är med afrikaner, vilket är kul men det har sina nackdelar med. Så fort vi kom i plurret så blev vi omringande, otroligt tätt dessutom. Killarna simmade under vattnet och tog på våra ben. Otroligt obehagligt. Vi försökte vara så nära våra egna killar som möjligt som fick beskydda oss. Men det gick inte, vart man än vände sig så hade man mörka ögon stirrandes på sig. Och vi talar riktigt nära, inte ens när man pratar med någon person står man så nära. Vi försökte simma undan och våra egna killar sa ifrån att de skulle backa undan. Efter en kvart lugnade det sig lite. Vi fick vara i ett hörn så Sunday hade lite mindre yta att hålla koll på. Men ett tag senare så hade folk blivit lite mer onyktra och det slutade med att de tafsade på oss tjejer mellan benen. Man kan undra hur de lyckas med det, men de är som fiskar, otroligt snabba, så fort man kände något och vände sig om så var de borta. Detta var droppen och vi gick upp ur poolen. Det var riktigt otäckt. Vi blev otroligt arga och skrek på dem. Vi mer eller mindre sprang till bilen och körde därifrån.

Vi åkte hem, lite skärrade fortfarande, men tog en dusch och gick ut på nattklubben. Där hade vi skoj och vi hade mer eller mindre förträngt vad som hade hänt tidigare.

Söndagen var det upp å hoppa för att åka hem, vi ville vara hemma innan det blev mörkt så vi kunde komma hem hela. Vi kom till buss stationen i Swaziland 11.30, vi fick vänta 2,5 timme i solen, i 40 graders värme på att bussen skulle åka. Bussen rymmer 18 personer och de lämnar inte förrän bussen var full och vi var först på plats, så det var bara att vänta in 13 personer till. Vi åkte inte hem hela gänget för islänningarna var tvungna att stanna en natt till, för de måste till ambassaden på måndag, eftersom de kom in i landet på lite annorlunda villkor. De timmarna vi fick vänta var nog de längsta på länge, till slut bar det iväg. Efter en skumpig väg så var vi väl hemma igen.

En händelserik helg!

Fyra nya personer från Holland har anlänt. Tre killar och en tjej. Tjejen, Anne bor i vår länga som nu snart är full medan de tre herrarna bor en bit bort. Anne är väldigt utåtriktat och lätt att umgås med. Jag har haft en del i skolan i veckan, inklusive ett matte-test, kändes sådär. I torsdags var vi på Cool runnings igen, som jag kallar "Bob Marley-stället". Mot slutet av kvällen så skymtade jag städerskan, med sin scarf knuten om sitt huvud, dansa med sin kvast uppochned vänd till Bob Marleys stämma, så annorlunda =). Tidigare på kvällen var vi på en "Valentine's social". Det var vi och endast 20 personer till som minglade på innergården på ett av flickhemmen. De sålde lotter och jag köpte en mest för välgörenhets skull. Rätt vad det var så ropar de upp mitt nummer och mitt namn. "That's me" utropar jag och är alldeles hänförd över att jag vann, jag som aldrig vinner något. Mitt pris var en box med en parfym och en lotion av DKNY, rätt schysst. I torsdags var det endast 16 grader som var den kallaste dagen på många år under februari månad som en professor sa. Och det var kallt! Jämfört med vad det är i Sverige nu så vet jag att det inte är kallt, men när de andra dagarna har varit betydligt varmare så var det inte skönt. De flesta gick runt och beklagade sig över kylan. Det ska tilläggas att AC:n inne i föreläsningssalarna går på högvarv och det blev så kallt att min näsa började rinna, inte konstigt att många är förkylda.

Alla hjärtans dag kom och jag och Vanessa beslöt oss för att vi bara skulle unna oss själva hela dagen. Vi började med pedikyr och manikyr och sen shopping på det, en riktig tjejdag. På kvällen gick vi ut på en lite finare restaurang och åt god mat och drack Sangria. Sen begav vi oss hemåt till en fest.

Idag har det varit lugnt, gick bort till Melville och åt vår lunch som vi brukar göra varje söndag. Vi brukar avsluta dagen med en film på kvällen, går alltid filmer på tv-kanalerna här på söndagskvällarna.

Jag skypade med min vän Magdalena som nu befinner sig i Kanada på sin utlandstermin. Så lustigt att jämföra sina upplevelser. Hon har blivit så pass van vid kylan att -15 grader är okej att gå runt med leggings. Medan jag fryser ihjäl vid +16 grader.

Mamma har nu bokat resan hit och anländer den 26 mars. Ska bli väldigt kul! Vi ska dels besöka en nationalpark som ligger relativt nära Joburg och sen flyger vi till Kapstaden där vi ska göra turistaktiviteter och ha semester! Jag har lov från skolan då, så det passar utmärkt.

Helgen som kommer så ska jag och några andra utbytesstudenter åka till Swaziland. Det är ett eget kungadöme som ligger inne i Sydafrika. Så det blir som att besöka ett annat land i Sydafrika. Vi ska planera resan i närmare detalj imorgon. Vi ska bara vara borta över helgen, ska bli kul att upptäcka fler platser.

Tack för alla kommentarer, jag läser alla, jättekul att läsa =)

Ännu en sak jag håller på att vänja mig vid är att svarta människor är så otroligt högljudda, en normal ton i en konversation finns inte. Tänk då när man är i lunch-ruschen bland alla studenter, då gör det ont i mina små öron...

Skolan har dragit igång, än så länge känns det bra med kurserna. Har köpt gymkort med, skönt att komma igång lite, det finns mycket onyttig mat här.

Myggen fortsätter att bita mig, jag ser inte klok ut, det är inte de små betten heller, det svullnar upp rejält.

I lördags var det shopping på agendan med Vanessa. Därefter åkte vi till hennes kusin som bodde i de sämre/fattigare områden. Det blev till att låsa bildörren och veva upp fönstren, just för att jag är vit, när vi körde dit. Väl framme, så gick vi in på gården. Där fanns ett par svarta barn som blev överlyckliga över att se mig och stirrade, pekade och fnittrade. De är inte så vana vid att se vita människor, speciellt inte i deras hemtrakter. De som bodde där får kämpa för att ha råd till mat, och där kom jag med mina shoppingkassar, det kändes inte särskilt bra. Vanessas kusin bodde i ett litet rum som hade varit ett normalt svenskt barn-sovrum till storleken. Här hade hon vardagsrum, sovrum och kök allt i ett. Det var riktigt slitigt och lyhört. Vi hörde grannarna föra oväsen, de satt ute på sin tomt och drack alkohol vilket tydligen var en vana. Kusinen (har glömt hennes namn, de afrikanska namnen är inte lätta att komma ihåg eller uttala) hade en liten pojke. När vi kom dit där strax efter kl 17 så visste inte kusinen var sin son var. Han är någonstans ute och leker, sa hon. Pojken är fem år gammal och är ute själv på gatorna strax innan skymning. Vi blev bjudna på äkta sydafrikansk mat. Det bestod av en vit stor degklump (gjort av maizena mjöl(?)), små köttremsor och gröna blad, det var något i stil med spenat, fast det smakade inte så. Detta åt vi med fingrarna, det är så man gör fick jag lära mig. De erbjöd mig en sked men jag avböjde, man får ju ta seden dit man kommer. Har inte ätit med fingrarna sen jag var bebis, så det kändes lite konstigt. Men gott var det.

Söndagen var lugn, började dagen med att Michael erbjöd sig att göra pannkakor till frukost, mums! Senare strax efter lunchtid promenerade vi bort till Melville, ett litet område som ligger 20 minuters promenad från skolan. Där satt vi ute och åt en rejäl lunch. Hela helgen har varit solig, men det kom en dundrande åska senare på söndagskvällen. När det åskar här så åskar det rejält, man kan knappt föra en konversation när väl mullret kommer.

Har precis kommit hem från en föreläsning, med innehåll av ren matte, ja det är inte lätt alla gånger minsann, men föreläsaren är otroligt pedagogisk vilket underlättar.

Nu har jag massa plugg framför mig!

Adam och jag gjorde ett sista tappert försök att registrera oss i fredags, gick sådär. På onsdag ska vi till en av professorerna och fixa resten.

I fredags kväll åkte vi till en nattklubb som heter Manhattan. Riktigt bra var det, bra musik, schysst ställe, lite dyrare än andra men värt det. Vi hade så roligt att vi inte kom hem förrän klockan sex på morgonen. Därmed blev lördagen en lugn och stillsam dag och kvällen likaså med film och pizza.

Klockan 11 i morse hade vi bestämt med Kenny, vår taxi chaufför, att hämta oss för att visa oss Soweto. När vi hade stått ute och väntat till kl 12 gav vi upp. Kenny är bra men han är sydafrikan och därmed är inte tider så viktiga. Under tiden vi väntade hade jag ringt honom och sms:at utan framgång. Jag muttrade för mig själv att jag måste lära mig "the south african style" med tiderna. Ett par timmar senare ringde han och kunde hämta oss. Först körde vi till Apartheid museet. Vi gick genom det lite hastigt för att vi alla kommer att besöka det igen med nära och kära plus att det är mycket att ta in. Men det var inte så bra som jag hade förväntat mig. Det var mycket att läsa och visst det är ju då man lär sig men det fanns mindre att titta på. Tydligen så är det så på de flesta museum här mycket text och lite att titta på. Enligt Kenny så har inte sydafrikanerna förstått det här med turism. Som till exempel så körde vi och skulle titta på Nelson Mandelas hus, men det var under renovering så man kunde inte gå in. Renovering!!! De bygger alltså om hela huset, nytt tegel och allt. De ändrar historiken!!! Så när de är klara kommer det att vara vilket hus som helst och framförallt kommer det att se fånigt ut när husen runtomkring är slitna. Nä ibland tänker de inte.

Vi körde förbi arenan de bygger inför VM 2010, den ligger mitt ute i ingenstans mer eller mindre så där har de ju inte heller tänkt till med den knappa infrastrukturen de har. Vi får väl se om VM blir av i Sydafrika eller ej. Jag kan meddela att arenan inte är det minsta snygg, ser gammal och omodern ut. Men det är klart, fotbollsfansen struntar nog i det.

Soweto är ett område en liten bit från Joburg där invånarna har det knapert. Det står för SOuth WEstern TOwnship. Där bor enbart svarta människor, så när jag trillade in där så stirrade varenda människa på mig. Jag gick ut från bilen vid ett tillfälle för att ta lite kort, det kändes som om hela staden stannade till och allas blickar på mig. Kenny berättade att jag - som vit person, blir kallad "Glow in the dark" för det är ju precis det jag gör - lyser i mörkret. Här är det omvänd apartheid, de gillar inte vita så värst mycket. Om det finns ett jobberbjudande och det är en vit och en svart person som söker det, så får den svarta personen jobbet.

Vi körde förbi ett område som var otroligt fattigt, de bor i små hyddor gjorda av plåt. De har alltså snott plåt-tak och har det som väggar och tak, sen lägger de tunga stenar på taket så det inte blåser bort. Sen finns det några få baja-major som de får använda. Man får se de små svarta barnen springa omkring barfota bland glasskärvor och annat skräp.

Vi körde vidare mot "medelklassen" som bor i små tegelhus med två rum, lite mer humant. Hela Soweto bestod innan av de små "plåt-skjulen" men regeringen har flyttat ut dem till en annan del av landet för att gömma dem från turisterna. Så idag ser Soweto helt okej ut i stora delar men de har alltså bara flyttat på alla dem som har det värst.

Kändes lite lustigt att "turista" genom att glo på fattigt folk, alla inser ju att jag är där som turist. Men jag är ju nyfiken och vill se det "riktiga" Sydafrika.

Så fort vi stannade för rödljusen så ser jag ca 5 svarta män stirra på mig och jag önskar bara att de inte ska råna mig. Vi körde förbi många tomma byggnader som i princip bara hade kvar sitt tegel, allt annat har blivit stulet. I byggnaderna har det tidigare varit affärer. Dessvärre skjuter de ägarna och tar deras pengar och sen är det ingen som vill ta över affären. Att äga en affär i Soweto är en stor risk. Tjuvarna väntar tills skymning då det är dags att stänga affären och då smäller de till.

På vägen hem åkte vi genom "the city centre" den farliga delen. Kenny berättade om jag hade gått utanför bilen hade jag blivit rånad direkt utan tvekan. Att köra genom stadskärnan var som att åka genom en spök-stad. Där finns många höga byggnader och alla är tomma. Det finns inget där, allt är tomt, helt otroligt. Ett Carlton hotell med 50 våningar - tomt. Ingen vill bo där, ingen kan bo där på grund av rånrisk och annan kriminalitet. Jag såg människor på gatorna men verkligen alla byggnader tomma. Sen kommer det bisarra, de bygger nya byggnader i stan. Vem ska använda dem? De har redan många byggnader som står tomma, det är precis som om regeringen inte vet vart de ska göra av sina pengar. Det var en konstig upplevelse att skåda city.